
Jag börjar fundera på hur det kommer att gå, hur det kommer att kännas, när värkarna väl satt igång. Börjar bli riktigt nervös faktiskt. För även om jag har gjort det tre gånger innan, så går det inte beskriva hur det känns och hur ont det gör. Hur jag än försöker föreställa mig hur det var, så går det inte... Kommer det börja med värkar? Kommer det börja med att vattnet går? Hur lång tid kommer det ta denna gången, hur kommer jag klara värkarna denna gången... Många frågor som det inte finns några svar på. Alla svaren kommer så småningom, den dagen pyret vill komma ut. Jag hoppas innerligt, att jag inte behöver gå över så mycket denna gången, för samtidigt som jag myser över hur det bökar runt i magen, så ska det bli skönt när man kan börja röra sig normalt igen. När man kan vända sig i sängen igen, när man kan plocka upp saker från golvet obehindrat igen, när foglossningen släpper och när man äntligen kan ut och gå igen. Och framförallt - när man kan se, ta och känna på pyret och när man kan se vem det är och få lära känna en ny helt underbar lite människa. Istället för att som nu, ta och känna på magen, så får man känna en mjuk bebis hud mot sin egen hud.
Från att ha i stort sett inget bebisplagg, så är vi nu näst intill klara med nästan allt. Kläder har vi inte köpt så många, vill ju vänta tills vi ser vad det är först... Men basplaggen är inhandlade. 6 vita kortärmade bodysar, många pyamaser, strumpor, och något neutralt plagg finns nu tvättade och klara i lådan. Allt annat finns nu på sin plats. Vagnen, vaggan, skötborden och allt det där pysslet är klart. Det som saknas nu är myggnät till vagnen, eventuellt ett parasoll för det är smidigt när solen gassar, blöjhinken ska hämtas, bilstolen väntar vi på, sen är jag väldigt sugen på att inhadla en uppsättning med "älskling" kläder som första plagg till lilla pyret. Men allt tickar iväg, för det är mycket som måste köpas...
I övrigt rullar allt på, veckorna går tok för fort när det barnveckor, ja när det int

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar