Men ja, det är väl lite så livet är. En slags evighetsmaskin, men ändå inte. För det är ju inte för evigt vi finns här, men det går sannerligen lite hit och lite dit och lite upp och lite ner och lite åt alla håll man kan tänka sig.
En stund kan jag känna den där känslan, ni vet, när man uppfylls av glädje och kärlek. Allt känns så jäkla bra! Sekunden efter känns det bottenlöst. Det är så märkligt det där. Min psykolog säger att det är bra, jag måste komma i kontakt med mina känslor och känna! Jag är så otroligt bra på att "stänga av". Men det är frustrerande, så in i bängen! Men det måste väl betyda att det går framåt?
Jag blir lätt trött fortfarande, men jag har svalt en del av min stolthet och ber faktiskt om hjälp lite då och då. Det är bra gjort av mig "fröken ska klara allt själv för att ingen ska prata illa om mig". Dom får säga vad dom vill. Jag löser inte allt själv. Så är det bara. Inte ens när jag blir "jag" igen, med ork och energi, så kommer jag lösa allt själv. Men jag hatar att känna att jag är till besvär för någon. Men, jag får väl vara lite av den besvärliga typen i så fall. För att inte komma tillbaka dit jag varit, så gör jag allt!
MEN, planer formas. Min framtid ska planeras. Hopp spirar lite då och då. Tänk om...? Skulle jag fixa det? Skulle jag klara mig på det ekonomiskt? Kommer tiden räcka till? Jag har fått ett erbjudande som jag är dum nog och tacka nej till. Som S skrev "once in a life time" erbjudande. Så är det ju. Så kanske.... Kanske Ebbe kan tänka sig att vara frisk på måndag så jag kan forska vidare. Det lockar faktiskt, massor. Min framtid kommer med det bara bli bättre. Det är jag helt säker på. Det är ju vad jag vill. I mitt hjärta.
Jag har fortfarnade ångest. De enda stunderna jag känner att jag är mig själv, är när jag fotar eller scrappar. Då är det bara jag. Fota barn är det mest fantastiska man kan göra. Barn är ärliga, blyga, glada, söta och helt enkelt bedårande! Jag har ju alltid velat jobba med barn och när jag kombinerar det med foto, då är det bara jag, mig själv, mitt rätta "jag" som kommer fram. Jag helt enkelt älskar det!!!
Jag kommer att lägga ut bilder jag tagit snart. Ska lägga ut lite scrappande resultat med. Tills dess får ni hålla till godo med mina fantastiska, fina, fantastiska underverk. Mitt liv.
ps. tyvärr har jag inte lyckats få kort på Emil i studion, men det kommer... ds!
