Det är knappt att jag förstår det själv, men måste nog börja inse fakta nu. Jag kan inte längre sova på morgonen. Det har verkligen aldrig någonsin varit ett problem för mig. Tvärtom. Det är ett under att jag klarar av det jobb jag har med tidig morgon, eller sen natt, i stort sett varje dag. Men nu, nu har det sannerligen vänt. Mellan sex och sju varenda morgon så säger det -PLING- med stora bokstäver!! Ibland går det och somna om, efter att jag varit på toaletten och tagit en omgång nässpray, men oftast inte. Det är bara och gilla läget och gå upp...
Jag drömmer så otroligt mycket nu, precis som det flesta andra gravida. Vaknar av att jag ligger och gråter minst två gånger i veckan. Drömmarna handlar om "nuet" oftast. Jag är precis så gravid som jag är och det är sommar (eller vad man nu kan kalla "det" som är utanför fönstret...) Antingen handlar det om att det händer mina barn något, något riktigt allvarligt och hemskt. Eller så handlar det om att sambon lämnar mig, är otrogen eller att det händer honom något. När jag vaknar av att jag ligger och snyftar och kudden är blöt, så inser jag att jag oftast gråtit en stund innan jag vaknat. Oftast berör drömmarna mig väldigt mycket och jag mår dåligt över den dröm jag haft i flera timmar. Är det sambon som har gjort något så är jag istället arg i flera timmar. Vet att det inte är hans fel, men "känslan" rår man inte över. Man borde skriva upp allt man drömmer, för hur hemska dom än är, så glömmer man bort dom till slut ändå. Fast det har säkert en mening det med.
Tack och lov så har jag inte fått några kramper än. Har haft det två gånger än så länge. En gång i vardera vad, men inte mer. Det är väldigt skönt, för det har man ju ont av resten av dagen sen. Men foglossningen gör förbaskat ont!! Men det är ju ca 8 veckor kvar nu (eller 10), så det får jag väl härda ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar