Det som skrämmer mig mest här i livet är att jag ska drabbas av någon dödlig sjuksom så att jag inte kommer finnas kvar här på jorden hos mina barn. Det är hemsk och plågsam tanke, men jag vet att det finns fler därute som tänker som jag... Tänk och lämna barnen med all den sorg som det blir när ens förälder dör. Jag har försöker inte tänka på det, för det gör mig nästan tokig. Gnager i mig på ett ett plågsamt sätt och jag tänker genast på något annat.
Därför tillägnar jag all tanke, värme och styrka som går att finna till den här familjen idag. http://www.familjeliv.se/Forum-4-304/m51611471.html Inte för att något av det jag skulle vilja erbjuda dom, på långa vägar skulle räcka, men ändå... Sen jag såg detta inlägg så tar det upp mycket av mina tankar. Vet inte om ni läser igenom allt, men i slutet så är det TS (trådstartaren) man som skriver, då hennes tillstånd har förändrats drastiskt. Jag kan inte med ord beskriva vad jag känner med och för dom. Jag lider med dom så jag finner inga ord. Grät när jag läste det. Gråter när jag läser det igen... Tänker på dom varje dag. Tänker på vad dom får genomlida. Tänker på barnen, tänker på mannen, tänker på henne... Det finns så många som "missbrukar" sina liv. Och ändå är det dom lyckliga som drabbas. Vart finns rättvisan??? Jag vet att det inte är min rätt och döma någon här på jorden. Att alla människor har lika värde och allt det där. Men i ett sånt här fall har jag så svårt att inte göra det. Det finns dom som mördar, våldtar, förgriper sig på barn, som knappt ens blir straffade. Så finns det en lycklig familj, som den här, som drabbas av något så här hemskt. Kan inte låta bli att tänka att det borde vara på ett annat vis... Finns det någon Gud?? Vet inte hur mycket jag tror, men vissa dagar blir man mer tveksam än andra.
Något sånt här får en att vakna, får en att tänka efter... Man får inte glömma att uppskatta det man har. Det får mig att tänka efter hur jag lever. Hur jag är mot mina medmänniskor. Att försöka göra det som är rätt, som får mig och min familj att må bra. Det finns så många som slösar bort dyrbar tid med att se ner på andra, att nedvärdera andra, att inte bry sig om vad andra känner... Jag säger inte att jag är något helgon, jag har också mina sidor, precis som alla andra. Men man får ett annat perspektiv på saker och ting när man tänker på den här familjen. Vi får inte glömma bort och leva, att ta vara på varje dag. Att ta vara på och vara rädda om varandra. TS med familj, ni finns i mina tankar, varje dag... Vad jag önskar att livet inte vore så orättvist...
2 kommentarer:
Man ska alltid leva i nuet det finns inget annat. Däremot ska man förbereda så mycket osm möjligt för sin barn ifall nåt händer. Tänker absolut inte göra som vissa bara lägga ödet i någon Guds händer för det ger ingen ökad livskvalité för mig eller mina barn om något skulle hända. Hade det funnits en gud som kunde påverka vårat liv här på jorden hade han väl för fan sett till att inte oskyldiga blev drabbade av sånt här. Nej det går inte sitta o be till nåt som ingen någonsin har sett eller sett göra något utan man får ta tag i sitt liv själv! Ingen annan gör det. Man ska leva som man mår bra av och göra det bästa av allt! Du skriver bra Jenny!
Fast jag är troende, i den bemärkelsen att OM (gud förbjude) det skulle hända mina barn något, så tror jag på en himmel, med änglar och där "gud" finns och tar emot alla små. Det kanske låter flummigt men så är det. Därför jag har valt att döpa mina barn. Men när det händer något så tragiskt så tvivlar man självklart också. Det är en svår balansgång det där...
Skicka en kommentar