Du är viktigast i ditt liv!!

Du är viktigast i ditt liv! Så självklart men ändå så svårt att ta till sig. Om vi slarvar med någon i familjen så är det oss själva. Speciellt vi mammor. Att bli mamma är samma sak för oss som att sätta oss längre ner på skalan. Inte kan man låta sitt jag gå före sina barn! Men det är skillnad på mig och jag. Jag är en mästare på att sätta mig själv sist. Ranka mig själv längst ner på skalan. Spelar ingen roll hur jag mår eller hur jag känner. För barnens skull biter jag ihop och försöker vara som vanligt. Det är ju inte deras fel hur jag mår. Feber som dunder förkyld, i alla väder och måenden biter jag ihop. Möjligtvis vid magsjuka, det är väl det enda som kan nocka mig så pass att jag faktiskt inte kommer upp på benen alla timmar som jag skulle vilja. Varför är det så? Är vi inte lika mycket värda? Är vi inte lika viktiga? Varför finns det inte samma plats för oss? Varför tar vi oss själva aldrig på allvar??

Aldrig tidigare har så många framsidor till tidningar visat att vi har slarvat med oss själva tok för mycket. "tio sätt att göra dig lycklig", "andas dig till ett friskare liv", "sov dig smal", "skratta dig frisk", "bli av med din värk för alltid", "10 lyckotips - som säkert fungerar", "GLAD lycklig och fri" osv. Vi som då inte är "lyckligast i världen" köper så klart varenda exemplar av dessa tidningar och tror att en artikel ska hjälpa oss tillrätta. Är det verkligen så enkelt? Kan alla dessa veckotidningar hjälpa oss att bli lyckliga och få en inre frid i oss själva?? Att vi mår dåligt tjänar dom, tidningar och media, massor på. Precis som våra viktproblem. Men nu verkar jakten på lycka och ett långt glatt liv tagit över.

Inget av detta fungerar på det vis jag önskar, men ändå går jag på det, gång efter gång. Jag läser och läser och tror att jag ska hitta svaret i någon artikel i någon hälsotidning. Lika besviken blir jag. För inte blev jag lycklig av den artikeln heller? Men självklart är det inte så det fungerar. Rubriken på framsidan får det att se ut som att svaren finns just där i just den tidningen. Men det som sen presenteras i tidningen är små hjälpmedel som kan hjälpa oss en bit på vägen. Ett sätt att få igång tanken. Om jag skulle ta en grej från varje artikel som jag tror på sikt skulle hjälpa mig, skulle jag säkert få en del av svaret. Men det mesta landar i motion, sömn, kost och att TA HAND OM OSS SJÄLVA! Egentid, hobby eller annat som jag mår bra av. Det är viktigt. Vi glömmer så ofta bort det.

Att barnen ska ha hobbysar och hitta på en massa som är roligt är för mig självklart - för att dom ska må bra. Men att jag själv ska göra det, är inte lika självklart. Att dom ska sova sina timmar för att orka är jag väldigt noga med, jag får sova dom timmarna som hinns med. För mig finns inte samma tid att avsätta, inte alls, fastän jag borde. Med risk för att låta egoistisk, men det är faktiskt så att - jag är viktigast i mitt liv. Precis som du är viktigast i ditt. Vi måste bara inse det och våga stå för det för att kunna räcka till, till alla runt omkring oss. För varje barn jag fått, desto mindre tid för mig själv har jag fått. Känns som att jag inte har någon tid alls. Men det borde vara tvärtom. För att orka finnas för alla, behöver jag göra något för mig själv för att ladda batterierna, fylla på mitt "jag", för att fylla på glädje och för att orka fysiska och psykiska det kräver att ha fyra barn. Men i själva verket har jag gjort tvärtom. Det lilla tid som funnits över har jag lagt på jobb. Men en dag tar det stopp för alla. Även för mig.

Så nu står jag här och letar lycka i tidningarna och i dyra böcker och inte mår jag bättre för det. Jag har diverse småprojekt som jag hoppas ska hjälpa mig att få lite ro i själen. Sen ska jag börja jobba snart och även om det är jobb, så är det i alla fall lite tid som jag inte bara är mamma. Mina små projekt kommer att dyka upp här framöver. Sen ska regelbunden motion in i schemat för att jag ska orka. Sen finns det både ett jag, en familj och ett vi som mår bra!