Ja det är ju på något vis den tanken jag går runt med i skallen hela tiden. Måste vända alla mina negativa tankar till positiva om jag någonsin ska kunna tro och lita på min egen förmåga i framtiden. Just nu blir det så lätt "nä det klarar jag aldrig" "förra gången gick det åt skogen när jag skulle göra det så det kommer det göra nu med" "det kommer bli kaos som jag inte kommer reda ut". Klart jag inte klarar det när jag tänker så, klart det blir kaos, för jag har ju redan ställt in min hjärna på det och hur det än blir så kommer något kännas som kaos och berättiga mitt tänkande. Jag måste tänka om och helt enkelt tänka rätt!
Speciellt när jag ska gå någonstans. Jag har stressat ut genom dörren så länge jag kan minnas. Stress, stress, skynda och skynda. Jag är alltid för sent ute genom dörren hur jag än gör. Nu kan det bli tvärtom, jag har massa tid över, jag kanske rentav kan vänta en stund innan vi ska ta på oss. Men det spelar ingen roll för känslan är så förknippad med att det kommer bli stressigt ändå. Så jag börjar alltid stressa upp mig själv och hela mitt inre blir ett stort kaos bara jag tänker på att vi ska ta på oss och gå.
Jag har försökt att sluta stressa även om jag är sen. För det går sannerligen inte fortare att komma ut genom dörren bara för att jag stressar. Nej tvärtom, det tar oftast längre tid eftersom jag oftast bara irrar omkring... Nu försöker jag tänka att jag hinner och blir jag sen så blir jag. Det kommer bli jätte bra ändå.
Sen finns det såklart vissa tider som jag helt enkelt måste passa (inte så enkelt alltid dock) som exempelvis läkaren och liknande. Men jag är helt enkelt urusel på det. Hur jag än gör så blir jag sen. Så hela proceduren att komma ut genom dörren är så ångest fylld så ni anar inte. Verkligen något som jag måste träna bort.
Denna veckan har jag något planerat varje dag. Fullt schema från måndag till fredag. Innan tyckte jag det var pest att ha en massa planerat. Nu tycker jag det är bra, för jag behöver det... Behöver göra något varje dag, vara lite social varje dag och behöver komma ifrån väggarna här inne för en stund. Livet känns ju lite mer meningsfyllt och man fyller dagarna med något som är trevligt. Behöver tänka att jag klarar det och att allt kommer och gå bra. Det är så tråkigt att jag har blivit sån här. Jag som alltid varit fröken "det löser sig" har nu blivit fröken "det skiter sig" och sån är ju inte jag...
Nej, jag behöver sannerligen tänka om och tänka rätt - så att jag blir jag igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar