Tom dag...

Idag har det varit en sån där dag när jag inte gjort någonting alls. Dagen har varit lika tom som jag känner mig. Det känns bara som att jag har suttit på en stol i köket och väntat. Men väntat på vad? Förmodligen har jag väntat på det där bättre måendet som jag kände av för dryga veckan sen. Tänkte att om det passerar utanför fönstret kunde jag ju va redo och kasta mig ut och greppa det. Men inget bättre mående passerade, fastän jag väntade och väntade...

Väntade halva förmiddagen på att Ebbe skulle vakna. Men han sov länge, säkert just bara därför. Hade jag piskat på mig själv och tränat eller nåt, ja då hade han väl så klart inte sovit så långe som han nu gjorde. Märkligt det där...

Sen, tillslut, vaknade han. Åt lite, låg på golvet och lekte med sina fötter en stund, sen satt han i gåstolen en stund och blev arg så fort det tog stopp, så klart. Så jag satt på min stol och väntade på att han skulle gå in i nästa vägg så jag fick vända stolen igen. Så blev han trött och jag lade honom att sova. Sen satte jag mig och väntade igen.

Jag antar att jag bara väntar på att timmarna ska gå, att dagen ska gå mot sitt slut, för detta är ingen bra dag. Men det är klart, så länge jag bara sitter och väntar på att det glada måendet ska hoppa på mig, ja då får jag nog vänta. För det kommer inte bara så där, speciellt inte när jag bara sitter i köket på min stol, men ansiktet vilandes på händerna och gör absolut ingenting...

Men idag har varit en sån dag då jag inte orkat ta tag i mig själv... Jag har egentligen ingen ångest för att dagen bara passerat heller. Man kan väl få ha en sån dag ibland. Bara det inte blir till en vana. Jag blir bara så förundrad av att man bara kan låta en hel dag bara gå... Utan att göra något speciellt. Tänk vad mycket man hinner på samma tid om man bara satte lite fart. Men jag har bakat hela helgen så idag fick tiden bara rinna iväg och jag har inte gjort något för att ändra på det - än...

Ebbe har vaknat nu, så han ska få lite gröt, sen tar jag med mig honom och går ut och går. För nu får det vara slutväntat för idag. Jag ska gå en rejäl tur och se om jag kan hitta det där måendet någonstans. Och hittar jag det inte idag, så hoppas jag att jag gör det imorgon. En sak kan jag i alla fall konstatera. Att i köket finns det inte. Inte på toaletten heller. Och inte i sovrummet när jag vaknade heller. Men kommer det inte till mig så finns det bara en sak att göra. Börja leta. Ut och leta i friska luften, leta hos någon nära vän, eller bjud in en vän så kanske det smiter in genom dörren, se ett roligt pogram så kanske det kommer fram med mitt skratt, ge medicinen ytterligare några dagar så kanske det kommer fram när jag pratar med mina underbara barn.

Vart det än gömmer sig, så kommer jag att hitta det. Fågel, fisk eller mitt i mellan?? Ja, det är frågan det... Upp mot skyn, ner mot marken eller precis rakt framför mig? Jag låter er få veta när jag hittat det. Jag vill ha tillbaka "bubblet" i magen så jag hoppas att jag hittar det väldigt väldigt snart...