Ja det är väl det allt handlar om för mig just nu. Jag måste gå min egen väg, göra en ny väg... Jag kan inte fortsätta och gå dit alla andra går, utan gå dit jag behöver gå.
Men för att kunna gå sin egen väg måste man vara stark. Man måste kunna stå upp för sig själv, sina egna värderingar och sätta upp ett eget mål. Hur många avstickare som än dyker upp längs vägen, som kan verka en aning lockande och framför allt enklare, dom kanske sluttar nerför medan min egen väg går uppför. Men jag måste ändå kämpa vidare. Måste gå dit jag behöver gå för att finna mig själv igen. Hitta den jag en gång var, den glada och sociala jag.
Just nu mår jag så där. Varannan dag bra, varannan timme dåligt. Så håller det på, upp och ner som en jäkla berg och dalbana. Små svackor klarar jag av, men jag måste komma på plan mark snabbt, för annars går det ännu mer utför än vad som början var meningen. Topparna blir ibland högre än dom borde. Jag blir så "över glad" när jag väl känner bubblet så det finns inget stopp, inte konstigt då att det går mer nerför än det borde då, jag var ju redan högre upp än vad som var meningen... Min psykolog varnade mig för just det, när jag kom ner dit en dag och var så där "över glad", lite för att plocka ner mig på jorden igen. Hon menade verkligen inte att förstöra mitt glada humör på något sätt, bara varna mig lite för hur det kunde bli... Hon lyckades inte få mig att ta ett steg tillbaka den dagen, för inte kan man vara för glad? Men sen förstod jag hur hon menade, när följande dag inte var lika bra som den dagen. Det var ju inte så lätt att ta att det gick neråt igen. Dom säger det till mig hela tiden, att det kommer gå upp och ner tills det stabiliserat sig. Men hur lång tid ska det göra det då? Jag tycker det kan vara nog nu. Jag vill må bra NU. Jag har kämpat länge nog. Jag tycker faktiskt att det inte är mer än rätt att jag får må bra nu. Men jag vet, det spelar ingen roll hur mycket jag beklagar mig, inget går fortare mot det där bättre måendet i alla fall.
Jag bestämde mig för att de dagar som jag faktiskt får känna att det är bra, dom dagarna ska jag bara slappna av och känna och njuta.... Tänka på hur jag mår och verkligen känna hur det känns att må bra! De dagar som är sämre måste jag bara överleva och tänka att det går över. Att det säkert blir bättre imorgon och att det snart är min tur att få må bra.
Under tiden får jag försöka göra sådant som jag tycker är kul. Tvinga mig iväg på saker fastän jag inte egentligen har lust. Ta kort, umgås, ut och gå, vara med barnen, gå på bio, läsa, leka i photoshop... För i längden är det just såna saker som får mig att bli bättre. Jag är ju en social tjej egentligen, jag måste bara låta tiden föra mig tillbaka dit - till mitt eget speciella jag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar