Jag vet, det är sommar, det är varmt, det är
sol i massor och underbar blå himmel! Men precis som förra sommaren drar jag ner rullgardinerna och försöker stänga ute både sol och värme, så gott det går... Min huvudvärk är värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig, jag trodde ju inte den kunde bli sämre, men det är är gräsligt! Det gör så ont, det är så tungt och det känns som jag inte kan andas emellanåt. Jag klarar inte av att gå ut. Jag är så innerligt glad att jag inte jobbar nu, för det hade inneburit att jag hade tvingats vara hemma.I morgon har jag mitt första besök på fysioterapiinstitutet! Äntligen börjar vägen tillbaka. Den 11 juli ska jag tillbaka in till ortoptisten för utprovning av glas och prisma. Jag kan bara föreställa mig känslan när ögonen får en chans att återhämta sig och "vila". Så skönt det ska bli!! Det lönade sig att vara påstridig och en besvärlig patient ändå, annars hade jag aldrig varit där jag är idag, med tider som bara väntar på mig - så jag blir bättre.
Men just nu är det ändå tungt. Värken gör väl sitt. Den tar ner mig tungt på jorden och är envist mig hack i häl hela tiden. Ingen ide att försöka smita här inte, b
ara att försöka härda ut tills jonny kommer hem om dagarna. Värktabletterna hjälper inte mycket längre heller. De tar bort det värsta, den yttersta toppen, men berget får jag leva med. Ibland känns allt bara så visset. Det förstör hela mig. Jag orkar inte umgås, jag drar mig undan mer och mer, jag orkar inte försöka sitta och prata när mina ögon jobbar för högvarv och allt framför mig är en enda gröt samtidigt som skallen dunkar... Åååååhhhh, jag vill vara bra - NU!!! Tålamod finns inte ens med i mitt ordförråd längre.Jag vet, jag ska rycka upp mig! Allt blir ju bra tillslut. Det är i alla fall vad överläkaren på smärtenheten säger till mig. Nacken kommer börja fungera igen. Mina muskler kommer en dag att bli mjuka igen. Min huvudvärk kommer bli bättre. Jag önskar bara det vore det nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar