Ibland kan känslan av övergivenhet skölja över mig. Jag känner mig ensam då, emellanåt, när jag lägger mig att sova. Utpumpad av dagens pyssel, tvätt, matlagning, 'att ta hand om', ett försök till uppfostran, älska och vårda mina fyra skatter och min sambo och allt annat som hör vardag och livet till.
Jag ser till att barnen blir mätta, rena, skjutsade, sysselsatta, att dom kommer i säng, att dom håller sams, jag försöker tappert att få dom att lyssna, jag hjälper dom osv. Missförstå mig nu inte, för jag älskar mina barn, mitt liv och min vardag. Detta handlar inte om dom, det handlar om mig.
Men ibland undrar jag - vem tar hand om mig - vem hjälper mig att hålla mig mätt, se till att jag har rena kläder i garderoben, se till att jag överlever trots min hemska smärta, att jag fungerar hela dagen trots min bultande panna? Vem ser till att jag någon gång får sitta i lugn och ro och äta middag? Vem håller mig varm och trygg när vinden viner utanför fönstren och regnet vräker ner, vem ser till att jag orkar??
Min familj ger givetvis massor tillbaka till mig. Jag ger - dom tar. Dom ger på sitt vis - jag suger i mig! Såklart.
Det är vissa dagar, de här dagarna, när det har gått i ett. Jag hinner inte känna efter hur jag mår, jag bara kör på för andras skull, dom måste ju må bra, det är ju mitt ansvar som mamma. De här dagarna som jag inte får sitta i lugn och ro och äta. Det är de här dagarna när min energi lampa blinkat rött och har gjort det de senaste timmarna, det är då jag undrar: vem i hundan tar han om mig??
Jag själv såklart. Jag får på något sätt ta hand om mig själv med. Men det är ju också där slarvet kommer in i bilden. Jag kan inte slarva med någon annan i min familj, men med mig själv går det utmärkt! Sparar massor av tid på det.
Det är väl precis så vi mammor är. Vi slarvar med oss själva, men med barnen är det väldigt noga. Vilket är ganska konstigt egentligen. Orkar vi inte med barnen en dag, för att vi är sjuka eller lider av extrem sömnbrist, så biter vi ihop och ger glatt intryck och bara kör på. Sen tar jag hand om mig själv när jag lägger mig på mina obekväma kuddar för att sova. Vilket jag gör nu, dom är extremt obekväma idag.
Så med mina bekännelser, säger vi god natt för denna dagen!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar