För varmt för mig...

Jag vet, det är sommar, det är varmt, det är sol i massor och underbar blå himmel! Men precis som förra sommaren drar jag ner rullgardinerna och försöker stänga ute både sol och värme, så gott det går... Min huvudvärk är värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig, jag trodde ju inte den kunde bli sämre, men det är är gräsligt! Det gör så ont, det är så tungt och det känns som jag inte kan andas emellanåt. Jag klarar inte av att gå ut. Jag är så innerligt glad att jag inte jobbar nu, för det hade inneburit att jag hade tvingats vara hemma.

I morgon har jag mitt första besök på fysioterapiinstitutet! Äntligen börjar vägen tillbaka. Den 11 juli ska jag tillbaka in till ortoptisten för utprovning av glas och prisma. Jag kan bara föreställa mig känslan när ögonen får en chans att återhämta sig och "vila". Så skönt det ska bli!! Det lönade sig att vara påstridig och en besvärlig patient ändå, annars hade jag aldrig varit där jag är idag, med tider som bara väntar på mig - så jag blir bättre.

Men just nu är det ändå tungt. Värken gör väl sitt. Den tar ner mig tungt på jorden och är envist mig hack i häl hela tiden. Ingen ide att försöka smita här inte, bara att försöka härda ut tills jonny kommer hem om dagarna. Värktabletterna hjälper inte mycket längre heller. De tar bort det värsta, den yttersta toppen, men berget får jag leva med. Ibland känns allt bara så visset. Det förstör hela mig. Jag orkar inte umgås, jag drar mig undan mer och mer, jag orkar inte försöka sitta och prata när mina ögon jobbar för högvarv och allt framför mig är en enda gröt samtidigt som skallen dunkar... Åååååhhhh, jag vill vara bra - NU!!! Tålamod finns inte ens med i mitt ordförråd längre.

Jag vet, jag ska rycka upp mig! Allt blir ju bra tillslut. Det är i alla fall vad överläkaren på smärtenheten säger till mig. Nacken kommer börja fungera igen. Mina muskler kommer en dag att bli mjuka igen. Min huvudvärk kommer bli bättre. Jag önskar bara det vore det nu!

ÄNTLIGEN PÅ RÄTT VÄG!!

Ja vart ska jag börja veckans sammanfattning av mina läkartider? Ja har ju som jag skrev varit hos ortoptisten och det besöket gick ju lysande! Jag har ganska grova synfel och skelar i både sidled och höjdled. Min hornhinna på mitt "bra" öga är inte slät utan väldigt ojämn. Mina ögonmuskler har hållt upp mitt öga innan så jag har sett med den delen som är "fin" på hornhinnan, men nu orkar dom inte det mer. Precis som alla andra muskler i kroppen blir dom ju "slappa" med åren... hm...

Jag har i alla fall fått en tid för utprovning av glas och prisma. Sen får jag glasögon och förhoppningsvis blir det bättre. Så skönt att kunna se "normalt" och jag förstår inte hur min ögonläkare kunnat missa allt det här??

Igår var jag dessutom på smärtenheten. Vilka fantastiska läkare jag har kommit till!! Hon var också helt underbar. Hon gick igenom min kropp så noggrant man kan. Från topp till tå. Hon visste exakt vart hon skulle trycka i nacken för att det skulle göra ont på ett speciellt ställe i pannan. Eller när det strålade ner i armbågen och fingrarna. Hon visste vart jag hade ont genom att bara känna på mina muskler. Dessutom har jag det senaste haft hemska magsmärtor och har väl tänkt att det är dags att söka för det snart. Men det visade sig att även diafragman var spänd och öm. Det går sen ner i högra delen av magen och ner i benet. Men så långt har det alltså gått. Hela min högra sida är som cement. Det har förmodligen startat en gång av min ögonproblematik och sen bara blivit värre och värre. Smärtan i fingrarna och min armbåge börjar även det bli plågsamt. Just nu styr min värk hela min tillvaro och det går inte beskriva hur jobbigt allt för tillfället är. Det är till och med vissa delar i nacken som inte längre fungerar. Det är inte konstigt att jag har ont!

Men nu kommer det bli bättre. Hon sa att det kommer ta tid. Det kräver mycket av mig och det kommer bli mycket jobb från min sida framöver. Men till hösten skulle jag kunna märka en förändring, då skulle det börja lätta lite trodde hon.

Som det ser ut nu ska jag med hjälp av fysioinstitutet, en kiropraktor och smärtenheten börja jobba med att bli bättre. Det har gått så långt att hela jag "sneställd". Högersidan är inte alls rörlig och armen följer inte med när jag går. Jag tar även kortare kliv med det benet och kan inte vrida huvudet eller andvända mina ansiktsmuskler som jag behöver.

Jag ska ta muskelavslappnande tabletter och stegvis med att jag jobbar med mig själv kunna minska mina värktabletter. Det känns så otroligt skönt att dom har en "plan" för mig och att jag vet att jag kommer bli bättre nu! Jag har tillslut hamnat på rätt ställe och har fått två mycket kunniga läkare som ska hjälpa mig. Förstår ni? Förstår jag? JAG HAR ÄNTLIGEN FÅTT DEN HJÄLPEN JAG SÅ LÄNGE BETT OM!!!

Livet kommer så småningom bli smärtfritt och underbart. Jag ska bara ta mig dit nu!!!

En mammas bekännelse.

Ibland kan känslan av övergivenhet skölja över mig. Jag känner mig ensam då, emellanåt, när jag lägger mig att sova. Utpumpad av dagens pyssel, tvätt, matlagning, 'att ta hand om', ett försök till uppfostran, älska och vårda mina fyra skatter och min sambo och allt annat som hör vardag och livet till.

Jag ser till att barnen blir mätta, rena, skjutsade, sysselsatta, att dom kommer i säng, att dom håller sams, jag försöker tappert att få dom att lyssna, jag hjälper dom osv. Missförstå mig nu inte, för jag älskar mina barn, mitt liv och min vardag. Detta handlar inte om dom, det handlar om mig.

Men ibland undrar jag - vem tar hand om mig - vem hjälper mig att hålla mig mätt, se till att jag har rena kläder i garderoben, se till att jag överlever trots min hemska smärta, att jag fungerar hela dagen trots min bultande panna? Vem ser till att jag någon gång får sitta i lugn och ro och äta middag? Vem håller mig varm och trygg när vinden viner utanför fönstren och regnet vräker ner, vem ser till att jag orkar??

Min familj ger givetvis massor tillbaka till mig. Jag ger - dom tar. Dom ger på sitt vis - jag suger i mig! Såklart.

Det är vissa dagar, de här dagarna, när det har gått i ett. Jag hinner inte känna efter hur jag mår, jag bara kör på för andras skull, dom måste ju må bra, det är ju mitt ansvar som mamma. De här dagarna som jag inte får sitta i lugn och ro och äta. Det är de här dagarna när min energi lampa blinkat rött och har gjort det de senaste timmarna, det är då jag undrar: vem i hundan tar han om mig??

Jag själv såklart. Jag får på något sätt ta hand om mig själv med. Men det är ju också där slarvet kommer in i bilden. Jag kan inte slarva med någon annan i min familj, men med mig själv går det utmärkt! Sparar massor av tid på det.

Det är väl precis så vi mammor är. Vi slarvar med oss själva, men med barnen är det väldigt noga. Vilket är ganska konstigt egentligen. Orkar vi inte med barnen en dag, för att vi är sjuka eller lider av extrem sömnbrist, så biter vi ihop och ger glatt intryck och bara kör på. Sen tar jag hand om mig själv när jag lägger mig på mina obekväma kuddar för att sova. Vilket jag gör nu, dom är extremt obekväma idag.

Så med mina bekännelser, säger vi god natt för denna dagen!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Testing testing

Detta är mest ett test om det fungerar. Har länge velat kunna använda min telefon för att blogga lite i bland. Nu har jag köpt appen som ska vara perfekt och bra för just det, så jag tänkte pröva det.

Vi har varit i stan hel dagen. Först hade ju jag min synfältsundetsökning, vilket gick mindre bra. Sen fick jag ÄNTLIGEN träffa ortoptisten. Så underbart bra hon var. I love her already! Nu ska det bli bra med mina ögon, det är ett som är säkert! Hon kunde inte lova perfekt, men bättre!!! Bättre är bra, för mig i alla fall.

Imorgon är det
Smärtenheten som gäller. Hoppas dom kan hjälpa med all mina värk hela tiden. Jag hoppas dom har en 'plan' för mig.

Nu händer det iallafall grejer. Tack o lov! Ett besök i lekparken blev det med. En fantastisk dag på många sätt!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är en regning sommar vi har!

Maja vid Mullsjön.

Ja, idag i alla fall. Vädret pendlar verkligen mellan sommar och höst och jag vet sällan vad jag ska ta på Ebbe när vi går ut och går. Tycker det känns kallt och tar på honom för varmt. Annars tycker jag det känns varmt och tar på honom för kallt. Idag är vi helt enkelt inne. Det regnar för mycket. Ebbe mår heller inte bra. Ont i öronen och feber. Killarna har gett sig iväg och Maja leker. Jag är mat tant större delen av dagen känns det som. Så är det, sommarlovet!

Imorgon, äntligen, bär det iväg till ryhov till ortoptisten. Även en ny synfältsundersökning ska göras då den andra inte var bra. Det tråkiga är ju att jag fick skälla ut min läkare för att få den här tiden inne på ögon och det är ledsamt att det ska behöva vara så. Men nu har jag min tid i vilket fall och det ska bli skönt att få ögonen och mitt dubbelseende kollat! ÄNTLIGEN!!!

På tisdag har jag dessutom en tid på smärtenheten för min huvudvärk. Se om dom har någon bättre plan för mig. Detta är jobbigt, fruktansvärt jobbigt! Jag har inte så mycket att välja på än att knapra tabletter för tillfället, men jag blir så trött! Ögonen går i kors och jag orkar inte en hel dag. Men låter jag bli dom får jag migrän och blir liggande. Det är pest eller kolera och jag väljer det som plågar mig minst. Men hoppas få hjälp med allt nu. Vad besviken jag kommer bli annars. Jag har skyhöga förväntningar på veckans tider, vilket kanske är dumt, men jag måste ju tro att det ska bli bra på något sätt. Det löser sig säkert, annars är det bara och ta nya tag på något sätt!

Nu ska mattanten fixa middag till alla hungriga regnblöta barn. Sen blir det soffläge en stund, annars står jag snart och somnar.

Drömmar...

Våra drömmar. Vart blev dom av? Vad drömde vi om när vi var små, när vi var tonåringar, när vi gick ut gymnasiet eller när vi fick vårat första jobb. Vad ville vi uppnå för mål? Vad ville vi hinna göra? Vad ville vi utveckla? Vad trodde vi om vår framtid?

Jag har nog glömt de flesta. Jag vet att jag ville bli flygvärdinna när jag var liten. Sen ville jag nog gärna jobba med något slags kontors jobb. Sen ville jag bli florist. Sen ville jag bli sjuksköterska (den drömmen finns delvis kvar) och jag sökte till slut till barn och fritid. Jag har haft en dröm att hoppa fallskärm, segelflyga, flyga överhuvudtaget - jag är av någon märklig anledning väldigt fascinerad av flygplan, åka på en hästsemester, uppleva New York, åka till Italien, gifta mig, få barn, vara lycklig, ta körkort, få ett jobb som jag gillar, köpa ett stort hus, bli smal, bli frivillig motionär och se en riktigt bra och stor konsert (typ Robbie Williams, Madonna ect).

En del av mina drömmar har enkelt glömts bort, en del finns kvar och är fortfarande aktuella, en del kan jag bocka av och nya har tillkommit. Här är nu min nya "drömlista". Stora som små!

+ jag vill utveckla mitt fotograferande. Eventuellt gå en eller flera kurser.
+ jag vill ha en stor 35 års fest! Bjuda massor av gamla och nya vänner och ha en oförglömlig kväll!
+ jag vill bli gammal och se mina barn växa upp och kommande barnbarn.
+ jag vill bli världens bästa farmor/mormor.
+ jag vill bli barnsjuksköterska!
+ skulle också gärna vilja bli läkarsekreterare eller farmaceut.
+ jag vill ha en ny STOR soffa. Formad som ett U men mycket plats för alla! Med många stora mjuka kuddar.
+ jag skulle vilja ha mer pengar
+ jag vill bo större men inte gärna dyrare (denna ekvationen har jag redan förstått att den inte går ihop, om jag inte skulle vinna en massa pengar - alltså, den går inte ihop).
+ jag önskar att jag blev fri från min huvudvärk!
+ jag skulle vilja sy mer
+ jag vill lyckas med mitt viktmål!
+ jag vill inom tre år göra gesellprovet
+ jag vill fortfarande se en stor konsert
+ jag vill fortfarande flyga, åka till Italien, uppleva New York, segelflyga och hoppa fallskärm. Men tror inte jag längre har modet att hoppa även om det säkert skulle vara en upplevelse!
+ jag vill på allvar påbörja fotoväggen så den börjar ta form.
+ jag skulle vilja lägga mer tid på fotograferingen. Porträtt speciellt.
+ jag vill se Linnéa, min systerdotter, dansa!

Jag kan nog fylla på en hel del här, det kommer, detta var vad jag kom och tänka på just nu...

En annan tjej som gärna vill bocka av en del på sin lista är Alice. Hennes blogg har tagit fart på ett fullkomligt galet sätt sen hon nyligen startade den. Hon är endast 15 år och döende i leukemi. En tragisk historia som känns som att den blir allt vanligare och vanligare... Hon startade sin blogg mest för sina vänner, vad hon skulle vilja gjort innan hennes tid är ute. Alice´s bucket list. Men den har spridit sig i hela världen i en rasande fart och hon har minst 1000 kommentarer på varje inlägg. Hon har lyckats och få upp ögonen hos många vad gäller donations frågan, speciellt då av benmärg. Jag kommer följa hennes tid och se hur mycket hon hinner bocka av från sin lista. Jag gissar att det ändå kommer hinnas med en del, i alla fall av det hon orkar och det som inte hennes hälsa sätter stopp för. Adressen är http://www.alicepyne.blogspot.com för dig som vill läsa.

Hon fick i alla fall mig att tänka över mina drömmar och vad jag skulle vilja göra och vad jag skulle vilja lägga mer tid på. Både för min egen och för min familjs skull. Det borde vara viktigare för oss alla att tänka över vad vi vill, både stort och smått. Enkla vardagliga ting och andra stora planer man kanske funderar över framtiden. Någon kanske tycker att allt är bra precis som det är, men det är inte det som det handlar om. Det handlar om drömmar, alla måste ha drömmar - någonstans. Och när vi förverkligat dom, då finns det plats för nya... För drömmar, dom tar aldrig slut!

Redigera bilder

Ju mer jag engagerar mig i bilder och redigering, desto svårare blir det. Eller blir jag bara petigare och petigare möjligtvis? Sitter vid en dator och redigerar bilder och lägger ut det på bloggen eller facebook. Men bilden blir ju helt olika beroende på vilken dator jag sitter vid. Förstår ju att det har med skärmarna och göra, men hur vet man vilken som är den rätta? Hur vet jag att den återger de färger som jag förväntar mig att den ska göra? Det är så svårt! Klart att jag ser om jag skriver ut en bild, men det är ju också olika. Lämnar jag in och skriver ut en bild är det inte alls säkert att det blir just de färgerna som jag har redigerat fram. Det är krångligt det här med färger och bilder har jag märkt! Dessutom - desto mer jag funderar på de, desto klurigare blir det. För just de färger och ljus som jag ser eller uppfattar är ju inte säkert att du ser och uppfattar på samma sätt. Så en bild som jag vill visa någon annan, som jag tycker är fantastisk i färg och ljus, kanske inte ger samma avtryck hos andra. Eller???

Tål att fundera vidare på, eller kanske just det jag inte ska göra. Kanske komplicerar jag allt ännu mer. Eller så blir jag bättre på något jag innan inte visste något om!

Söndag...

Har jobbiga huvudvärksdagar nu. Eller det har jag alltid, men klarar av det bättre en del dagar än andra dagar. Nu är det andra dagar. Blir nedstämd och allt känns tungt och jobbigt. Stressar upp mig för minsta ljud och vill att alla bara ska vara tysta och lugna. Men fyra barn i huset så funkar inte det och det vet jag... Jag får bara försöka bita ihop och hoppas det lättar lite lite, så jag fungerar lite bättre. Dessa underbara dagar borde ju allt kännas toppen annars och det gör mig inte gladare att det är så här när vädret är så fantastiskt. Solen är inte snäll mot huvudvärk, men vill såklart inte ha sämre väder heller. Återigen, det är bara att bita ihop och hitta ett sätt att stå ut...

DUMMA HUVUDVÄRK. STICK OCH BRINN!!!

Igår kväll tog jag, Jonny och Maja våra cyklar och tog en tur till ett av fotoplanken för att kolla lite. Det vi var vid, var jag inte så värst imponerad av. Det finns ju fler att se och vi ska göra ett nytt försök idag, möjligtvis imorgon. Dessvärre har jag hört att en och annan redan saboterat och snott bilder från någon. Hoppas inte fler fortsätter och förstör. Det ju roligt att det är en så stor fotofestival i lilla Mullsjö, även om jag inte märkt så mycket av det än. Mer än alla konstiga typer som springer runt med sina kameror och fotar lite överallt. Men jag blev så klart lite inspirerad och lekte med lite bilder. Lite halvhjärtat men ändå. Dock vid min lilla dator och färgerna stämmer inte riktigt, så vet inte hur det blir på en "riktig" dator. Men men, här är dom i vilket fall.







Idag blir det lugnt. Sambon är iväg och har bilen, så vi blir hemma. Vägrar och gå en meter i solen med min huvudvärk... Borde väl klippa barnen, men vet i fanken om jag ens orkar det. Ja ja, glass på baksidan blir det i alla fall. Till det något som jag ska gå och baka typ - NU!

Trevlig söndag på Er!!!!

En tur mot Västervik...

Så har vi äntligen kommit iväg till västervikstrakterna igen. Det var allt för länge sedan och nu fick vi äntligen en "lucka" och kom iväg. Minisemester blev det, minst sagt. Bortskämda till tusen med mat färdigt på bordet hos antingen Jonnys farmor och farfar eller hos Jonnys mamma! Solen sken hela tiden och vi kunde bara "va". Ebbe fick all uppmärksamhet och tyckte livet var underbart tror jag.

Första morgonen när vi vakna i stugan tog det nog bara tio minuter tills Jonnys farmor knackade på dörren och kom in med en kanna nybryggt kaffe. Så tog hon med sig "lill" Ebbe upp till "stor" Ebbe och lät oss vakna i lugn och ro. Det är man ju inte bortskämd med precis! Sen kröp Ebbe i gräset in och ut ur stugan och lekte i gräset och fick ännu mer uppmärksamhet. Det var så skönt att bara få vara.

Sen blev det smörgåstårta och jätte god chokladtårta hos Jonnys mamma. Så gott det var! Ja, jag åt. Hela helgen. Men tog mig en paus i soppandet, det måste man väl få när man är på semester? På kvällen grillade vi hos Jonnys farmor och farfar och somnade alla hur gott som helst när vi kröp ner under täcket. Lite tid för fotografering blev det med. Har dock inte hunnit redigera några än, så här är några bilder från dessa sköna dagar precis som dom är tagna!

Sen jag skrev sist har det dessutom Ebbe lärt sig - att stå utan att hålla sig i, klappa händer, vinka hej då, han har cyklat för första gången (alltså åkt cykel i cykelsadeln), han har lärt sig sitt första ord: TACK, han säger det på rätt ställe och allt, så han vet vad det betyder.

Jag har: trots att jag hatar blommor, hatar jord, hatar jord på fingrarna, hatar jord under naglarna, hatar allt som finns i jorden, speciellt maskar BLÄSH, hatar och rensa ogräs och vattna och sånt, så har jag sått! Flera sortes blommor och ärtskott. OCH det växer så det knakar!! Vad hände?? Kanske att jag faktiskt tycker det är lite roligt nu när det börjar och växa och allt. Kanske tom blir riktigt fint!! Ja, det kanske finns hopp för mig med, WHO KNOWS????

Ebbe fick sitta i Ebbes traktor

Ebbe med gammel farmor och gammelfarfar

Ebbe "poserar" under ett träd precis i hans storlek

Blomma

Ebbe och Ebbe

Mera blommor...