Ytterligare en bra dag. HEJJA CYMBALTA!!! Visst hade det vart skönt om jag hade mått så här bra utan mediciner, men just nu är jag evigt tacksam för dessa tabletter. En dag kommer jag må bra utan dom också, men just nu är det så här, jag har accepterat det och det kommer bli bättre!! Och sen ännu bättre!!!
Tittade lite på Oprah idag. Det var på i bakgrunden när jag satt med Ebbe på golvet och tränade att sitta fint... hm... Det handlade om en familj i USA som varit med om det hemskaste man som förälder kan vara med om och jag förstår inte hur dom överlevde.
Mamman var ute och åkte med deras 3 barn. Kommer inte ihåg deras exakta ålder men alla var under 6 år. Alla 3 satt i baksätet när en lastbil dundrade in i deras bil i hög hastighet och alla 3 barnen dog. Döttrarna dog direkt och sonen dog på sjukhuset när föräldrarna fick stänga av respiratorn då han redan var hjärndöd. En sådant tragiskt livsöde och jag förstår inte hur man klarar av att gå vidare efter det. Kvar blev 2 föräldrar, en mamma och en pappa men utan barn.
Jag satt och försökte tänka mig in i hur dom kände och tänkte, men det går ju givetvis inte hur mycket jag än försöker. Men att dom klarade av att gå vidare är för mig oförståeligt. Men dom gjorde en "deal", ingen av dom fick ta livet av sig och lämna en ensam kvar. Ingen av dom skulle behöva vara rädd för att en dag vakna ensam. Dom två tillsammans måste ha något sällsynt starkt band som räddade varann ur en sådan hemsk mardröm.
Tittade lite på Oprah idag. Det var på i bakgrunden när jag satt med Ebbe på golvet och tränade att sitta fint... hm... Det handlade om en familj i USA som varit med om det hemskaste man som förälder kan vara med om och jag förstår inte hur dom överlevde.
Mamman var ute och åkte med deras 3 barn. Kommer inte ihåg deras exakta ålder men alla var under 6 år. Alla 3 satt i baksätet när en lastbil dundrade in i deras bil i hög hastighet och alla 3 barnen dog. Döttrarna dog direkt och sonen dog på sjukhuset när föräldrarna fick stänga av respiratorn då han redan var hjärndöd. En sådant tragiskt livsöde och jag förstår inte hur man klarar av att gå vidare efter det. Kvar blev 2 föräldrar, en mamma och en pappa men utan barn.
Jag satt och försökte tänka mig in i hur dom kände och tänkte, men det går ju givetvis inte hur mycket jag än försöker. Men att dom klarade av att gå vidare är för mig oförståeligt. Men dom gjorde en "deal", ingen av dom fick ta livet av sig och lämna en ensam kvar. Ingen av dom skulle behöva vara rädd för att en dag vakna ensam. Dom två tillsammans måste ha något sällsynt starkt band som räddade varann ur en sådan hemsk mardröm.
Alla sådana här historier får en och tänka till lite. På vad man har. Mitt liv är fyllt till bredden av underbara ting. Jag skulle aldrig vara så stark att gå igenom något som dom gjorde, men det gör nog ingen, om man inte har någon så nära som stöttar varann. Ensam må va stark, men tillsammans blir man starkast!
På Måndag är det alla hjärtans dag. En perfekt dag och ta hand om varandra och visa hur mycket våra nära betyder. Igår är historia, imorgon är en dröm, men det är nu vi lever våra liv. Så gör det efter bästa förmåga och allt kommer bli bra. Är det tufft - bryt ihop, känn, ta dig igenom det och du kommer så småningom på fötter igen. Det gäller bara att inte fly, utan ditt liv är din kamp och vi kommer få medvind bara vi låter det blåsa lite grann...
1 kommentar:
Jätte fin bild på Leja!
Fällde en tår när jag läste vad du skrivit om familjen.. USCH!
Skicka en kommentar