De bra dagarna verkar fortsätta. Ska jag tro att det kanske möjligtvis börjar stabilisera sig nu?? Jag hoppas det. Flera dippar kommer väl, men det gör det ju för alla. Ingen går runt och är glad - hela tiden. Man har några nere dagar och i vanliga fall tänker man kanske inte så mycket på det. Det är ju så livet är. Det går upp och det går ner och så kommer det alltid att vara.
Men när man har mått dåligt, riktigt dåligt, så känner man nog efter tok för mycket. Känner man sig nere, ja då härjar tankarna fritt om hur jobbigt det är och varför man aldrig kan få må bra. Kan till och med känna att fy vad det är synd om mig... Men då glömmer man också att man kanske faktiskt mådde rätt ok dagen innan. Och de dagar som man mår bra, ja då blir man nästan för glad. För man blir glad av att vara glad, det är så svårt att förklara, men det blir en bubblande känsla i hela kroppen. Precis som att man på ett sätt blir deprimerad av att vara deprimerad. För till slut blir man så otroligt trött på skiten, så man helst vill stänga dörren om sig och gömma sig under täcket och aldrig mer gå upp.
Men vi får alla kämpa, med olika saker och det finns inga genvägar. Det får helt enkelt ta den tid det tar, oavsett vad det gäller. En dag löser sig allt till det bästa, bara man hänger kvar och kämpar. Sin egen kamp, strid eller vad man nu vill kalla det. Men en dag blir det bra. Bara man tror att det blir så.
Sen kan vi delvis påverka med tankar och aktiviteter. Positivt tänkande kan man komma rätt långt med och det måste jag bli bättre på. Jag är väldigt duktig på att måla upp ett helt katastrof scenario helt utan egentlig grund. Vet inte om jag gör det för att på något sätt skydda mig själv eller för att skydda andra, men vilket fall är det något jag måste sluta med. Förmodligen gör jag det för att, för mig ständiga bekymret, jag är rädd för vad andra ska tycka och tänka om mig och om min omgivning. Jag älskar min omgivning och måste helt enkelt lära mig att det duger bra. Har någon synpunkter på det, så får dom gärna ha det. Allting kan inte passa alla, så är livet, den enkla sanningen helt enkelt.
Just nu är det i alla fall rätt ok. Blir fortfarande trött ganska lätt. Jag tror att jag fungerar som vanligt när jag får bättre dagar och gör en massa saker, men känner sen att jag blir så trött, så lätt. Tok för lätt ibland. Men det kommer bli bättre i takt med att jag aktiverar mig mer. Snart snart är jag tillbaka hos mig själv igen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar