Började dagen nere på jobbet. Skulle ner och göra doptårtorna. Hade lite ångest över det. Men sen när jag kom ner så var Malin fortfarande kvar och fick prata en stund och kom på mig själv med att tycka att det var ganska trevligt och roligt på jobbet! Så - tack Malin!
Sen åkte jag och hämtade Jonny, Ebbe och Ronja så begav vi oss till kyrkans hus, för att förbereda inför fikat. Jonny pappa, farmor och farfar kom precis lagom, så vi fick hjälp. Sen åkte vi hem för att äta middag som Jonnys farmor hade med sig, så jag kunde duscha och sätta mig vid ett dukat bord. Så skönt. Sen kom barnen och så gjorde vi oss alla färdiga för att åka.
Jag hade inte ens vett och vara nervös. Jag bara va och tänkte inte alls. Jag som trodde jag skulle vara något slags kaos när vi kom till kyrkan var, ja, bara jag helt enkelt. Det är ju just sånt här som jag tycker är så trevligt egentligen och just denna dag fann jag mitt "rätta jag" igen. Fast kanske skulle jag repeterat Ebbes namn några gånger innan, för det visade ju sig att jag inte hade en aning om det när prästen frågade. Först blev det nog Jonny Ebbe Hilding. Oj, sa jag det blev ju inte ett rätt det. Försökte igen - Ebbe Jonny Hilding. Ja det försöket blev ju lite bättre men inte heller rätt. -Hugo med! Jag tror jag fick till det till slut, men när prästen frågade om vi skulle komma överens om Ebbe Jonny Hugo så tyckte jag att det lät bra. Det tar vi. Jisses vad dumt det blev.
Ebbe skötte sig hela tiden, han var så duktig. Ända tills prästen kom till just den delen att hon döpte honom. Hon måste haft väldigt stora händer, för oj vad vatten hon hällde över hans huvud och det tyckte inte Ebbe var så kul, av förståeliga skäl. Det rann ju vatten över hela Ebbe. Sen sjöng min lilla syster Sara så otroligt fint för oss och vi fick ljuset som var tänt just för just Ebbe.
Det som nog berörde mig mest under hela dopet var att lilla Savannah, Ronjas dotter, kom. Det var så otroligt roligt och träffa henne och att hennes "foster familj" åkte hela vägen till Mullsjö för deras skull. Eftersom Ronja är Ebbes fadder så stod hon framme hos oss och mitt under dopet kom lilla ögonstenen fram till Ronja och stod där framme hos oss. Jag såg hur mycket det betydde för Ronja och jag blev helt tårögd! Det blev liksom perfekt, allting, just i den stunden. Precis så som det skulle vara och jag blev så otroligt glad för Ronjas skull.
Sen bar det av till kyrkans hus för fika. Jag som trodde att det skulle vara jobbigt att vara social, tyckte precis tvärtom. Det var så roligt att alla var samlade. Det var så roligt och träffa alla. Allt var så jätte perfekt. Jag önskade att jag hade hunnit prata mer, men det är svårt att hinna med alla så mycket som man skulle önskat. Jonnys farmor hjälpte till jätte mycket med köket och det var skönt. Jag hann äta en halv fralla och en liten tårtbit. Men vad gjorde väl det. Jag har ju hela livet på mig att äta. Det är ju inte så att jag håller på och tyna bort direkt... Jag kände att jag var mitt rätta jag igen! Jag fungerade, jag hade trevligt och jag bara njöt.
Så tack alla för en helt underbar eftermiddag och för alla fina presenter. Ebbe kunde inte fått ett bättre dop dag!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar