Fy fanken vad jag kan bli arg för mindre!! Men det är väl så här det är när man är gravid. Mer eller mindre i alla fall...
Som jag skrev igår så kan jag fasiken inte sova. Vet inte hur jag ska ligga, för inget är bekvämt längre! Finns inget som är trevligt med nattens timmar över huvud taget. Som igår...
Vi var ju i Linköping igår och köpte bil. Var ju lagom trött efter gårdagens sömnlösa natt. Men ville inte vila med risk för att kommande natt skulle bli ännu värre. Hade ju sammandragningar hela vägen upp och hem med 5-7 minuter emellan så det gjorde väl mig inte piggare heller. Var rätt död när vi väl kom hem. Samtidigt som jag var lättad att bilen var hemma. Vi åt lite kvällsmat. Ringde barnen (som jag SAKNAR!!!) för att kolla hur deras dag i varberg varit. Killarna hann inte prata, Emil pratade med mig och kompisarna samtidigt vilket gör mig tokig - speciellt igår, Måns fnittrade åt vad någon annan kompis gjorde så vi sa hej då ganska snabbt. Maja skulle just gå och fråga sin nya kompis som heter Emma om dom skulle gå och borsta tänderna ihop... underbara barn! Anyway... Dax för sängen...
Det räcker att jag numera ser sänghelvetet så blir jag irriterad för jag vet vad det innebär... Men var ju så trött, så tänkte att kanske, kanske, skulle jag sova lite bättre i natt... Började som vanligt med att palla upp sex av mina kuddar bakom ryggen för att sittandes kunna titta på kvällens avsnitt av "sex in the city" Den sjunde kudden placeras under knäna. Det gick bra att sitta så i en halvtimme ungefär sen börjar jag bli yr. Bebisen ligger dumt till... Det ända som funkar är att ligga på sidan och eftersom tv:n är vid fotändan ställer det till en del problem... När Jonny lägger sig för att sova så brukar jag få lägga en kudde på hans mage och ligga så och titta, vilket är det enda som funkar. Då kan ju fötterna liksom sticka ut utanför sängen på min sida. (ni förstår redan här vilken procedur detta med kvällen är...)
Men igår, när jag väl baxat mig ner på kudden på hans mage, så kunde han inte sova så utan ville ligga på sidan. Vaddå du inte kan sova så, du sover ju hur eller hur, det är ju fanimej inget problem för dig, men för mig... tänkte jag argt medans jag fick försöka häva mig upp igen för att försöka lägga mig på sidan, på andra hållet. Men då kunde ju inte benen sticka ut utanför sängkanten, vilket blev jäkligt besvärligt. Slutade med att jag lade kuddarna halvvägs upp på sängbordet, rumpan (läs: ladgårdsväggen) mot Jonny och sen benen ner mot fotändan. Obekvämt till tusen. Var tvungen och gråta en skvätt för att det var så förgjordat synd om stackars gravida mig...
Då kom jag på att jag glömt min mp3 nere. Skulle ju testa det denna natten och lyssna på min avslappningsskiva när jag inte kunde sova, för att se om det hjälpte lite åtminstone. Så ja, hävde mig stönande och stånkandes upp igen, Jonny hade redan somnat så han stördes inte, ner och hämtade den, passade på att kissa ett par droppar för att slippa gå upp igen och så ner i samma obekväma ställning... Nu grät jag inte längre men var nog så förbannad, för är så jäkla trött på att inte kunna ligga skönt och på att inte kunna sova...
När jag väl knölat mig ner igen och låg hyfsat obekvämt men tillräckligt bekvämt för att ligga så en stund så skulle jag ta tv dosan för att byta kanal, för vid det här laget så var ju sex in the city slut. Tittade mig omkring för att se vart den låg och då ser jag den VID MINA FÖTTER!!! Men vad faaaaan!!! I vanliga fall reser man ju lite smidigt på överkroppen och sträcker sig efter den men nu finns det inget i min värld som heter eller kan kallas för SMIDIGT!! Ännu surare så stånkar jag mig upp i halvsittandes, där tar den gigantiska magen stopp, får ta ner fötterna mot golvet och med armarna från sidan häva mig upp och ta dosan. Äntligen kan jag lägga mig ner igen. Kollar en sista gång så jag har allt. TV dosan, vattenflaskan, lypsyl, nässpray, mp3:n, dosan till fläkten... Allt ser ut att ligga inom räckhåll. Lägger mig återigen ner...
Ligger och zappar lite mellan kanalerna för att hitta något vettigt och titta på. Finns inte mycket. Tittar en stund på varje kanal, zappar vidare, försöker ignonera att det börjar krypa välbekant i benen, suckar i takt med att jag byter kanal och funderar på när jag ska kunna somna i natt... DÅ.... DÅ GÅR GRANNHELVETET UT OCH RÖKER I STORT SETT UNDER VÅRAT FÖNSTER!!!!!!! Jag tänker att jag får helt enkelt stå ut, drar på fläkten på högsta som blåser på mig och sen vidare mot fönstret. Tänker att det kanske kanske kanske motar lukten lite... Hade nog hoppats att idioten sov vid det här laget, men det är ju semestertider... Om ni inte har sett en gigantisk gravid jätte kvinna argt ånga fram lik en frustandes tjur, ja då skulle ni ha sett mig då. Upp ur sängen -ont?- spelade ingen som helst roll, kuddar, tv-dosan, vattenflaskan och allt annat jag hade lagt nära flög iväg när jag kastade mig upp ur sängen, fram till fönstret, skrek samtidigt som jag försökte dra igen det - att det är ju faaan att man ska behöva ha en rökande i sitt sovrum när man inte ens röker, helvete me... (moget?? kan diskuteras...) drog igen så hårt jag bara kunde, fångade blomman som var på väg ner i golvet i luften (hade jag inte fångat den så hade den fått ligga kvar) in i Majas rum och svor högt och tydligt samtidigt som jag smällde igen det fönstret med... Jävla pucko!!!! Ner för trappan i samma ångande tempo, klampade extra högt då jag vet att det hörs mellan väggarna, så jag hoppades iditoten där inne hörde. Tog två värktabletter som jag har slutat med, men nu spelade det ingen som helst roll, för jag blir otroligt trött av dom och jag var på bristningsgränsen nu... Lutade mig mot bänken, räknade till tio och försökte lugna ner mig...
Upp igen. Hela sovrummet stank. Jag vet inte vad det är för cigaretter han röker, men det är inga vanliga. Jag har ju rökt innan och detta luktar inte som något som jag har känt innan. Men jag vågade inte öppna igen för att vädra ut för vem vet när han skulle gå ut igen och ta nästa?? Lät fläkten gå på högsta, men det hjälpte ju inte. Nu var det dax och dra en snyftare till... Stackars stackars stackars mig... Grät som en liten unge samtidigt som jag fick samla ihop alla mina saker som flygit ut på golvet när jag flippade ut. Lypsylet låg under sängen så det fick ligga kvar. Gick och kissade ett par droppar till. La mig tillrätta IGEN med en kudde under magen, en mellan knäna, två under fötterna, stängde av tv:n, satte på mp3:n, släckte, försökte tänka bort den hemska lukten och bara koncentrera mig på hans lugna röst i lurarna. Samtidigt som värktabletterna började verka, släppte krypet i benen lite grann, jag blev tok trött och, äntligen, somnade jag....
Sammanfattning: Det går inte sova så här smäll gravid och jag, för tillfället, hatar min granne!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar