Det är såååå varmt...

Jag klarar inte av värmen. Vet att jag borde njuta, massor, men det går inte. Jag svettas för mycket, huvudvärken gillar inte värme och sol, lägenheten som är som en bastu i vanliga fall är ännu mera bastu nu, jag kan inte sova... Skulle kunna fortsätta i evigheter men det är nästan för varmt för det med... Klart att jag tycker om att det är fint väder ute, speciellt för barnens skull, men jag - jag orkar inte...

I Torsdags fick jag äntligen se den -ECLIPSE! Det va bra, men Twilight är och kommer förbli den bästa, så är det bara... Dock trodde jag nog att vi skulle få ställa in bion ett tag, för mitt på dagen så började min mage göra väldigt ont. Ett område runt naveln och uppåt gjorde fruktansvärt ont. Smärtan tilltog mer och mer, så jag spenderade tiden fram tills vi skulle åka i soffan. Tog värktabletter så det släppte lite så vi kom iväg. Tänkte att det kanske skulle släppa efter en natt i sängen, men på morgonen var det lika dant. Dessutom började jag få ont nertill i magen, som jobbig mensvärk. Gjorde som på eftermiddagen, spenderade förmiddagen stilla i soffan, men det släppte fortfarande inte. Så jag ringde till MVC, tänkte att barnmorskan kanske kunde klämma lite. Men min ordinarie barnmorska är på semester och hon som jag har nu, ville absolut inte "ta i det här med sina händer" som hon så fint uttryckte det. Så jag blev hänvisad in till förlossningen. Jag blev sur. Åka ända till stan och störa dom för detta? Dessutom skulle barnen komma och allt blev så himla bökigt. Sen var det KAOS på förlossningen, för dom hade så mycket o göra. Men ja ja, det var väl lika bra att ge sig iväg. Dom tyckte väl som jag, att hon kunde ju ha känt först. Jag kom dit och behövde tack och lov inte sitta i väntrummet, utan fick direkt ett rum med säng. Skönt för nu hade jag rejält ont och svårt för att både sitta och stå. CTG kördes direkt, sen kom läkaren för ett ultraljud. Det är ju så mysigt var gång man får se lilla hjärtat på skärmen, men nu var det allt annat än mysigt. Det gjorde så ont när dom drog "den där grejen" över magen så jag låg mest och blundade och svettades för det gjorde så ont. Då kände jag att det var nog bra att jag kom in dit ändå, nu blev jag ju i alla fall ordentligt kollad. Det sa läkaren med att det var nog bra att jag kom. Bebisen mådde alldeles utmärkt och viktuppskattades till 2100 g ungefär. Moderkakan såg fin ut, det var väl det dom först var oroliga för, då smärtan sitter precis där moderkakan är placerad. Läkaren kliade väl sig lite huvudet, sa att jag fick stanna ett par timmar till en början. Prover skulle tas och sen fick dom se. Kanske ville dom behålla mig över natten för observation. Fick gå tillbaka till mitt rum och lägga mig. Prover togs, inget fick jag äta, bara dricka tills proverna kom tillbaka. Vilket inte gjorde något får mådde inget vidare alls. Efter ett par timmar så kördes ytterligare ett CTG, såg bra ut. Några sammandragningar registrerades, men det kände jag ju. Verkade vara så "lättretat" för så fort jag rörde mig så drog det ihop sig. Fram på kvällen kom läkaren tillbaka. Nytt ultraljud för att kolla om något hade ändrat sig. Mina njurar undersöktes. Jag vet inte varför, hade för ont för att ens fundera på att fråga. Snabbsänkan var lite förhöjd men inte mycket, då sa han att dom hade misstänkt blindtarmen, men det var ju sänkan för låg för. Kanske var bara sänkan högre för att jag hade haft ont i över ett dygn, eller så var det något på gång. Dom kliade väl sig lite till i huvudet, dom märkte ju hur ont jag hade och hur lättretad livmodern var, men dom kunde inte hitta något fel. Dom funderade vidare över om jag skulle stanna över natt, eller om jag skulle åka hem. Jag sa direkt att jag ville hem, ville ju hem till barnen och sambon! Sa att jag vet ju vart dom finns om det blir värre... Så ja, hem blev det. Med stränga order om att höra av mig om det blev värre, om jag fick feber eller om något annat ändrade sig. Idag är det lite bättre, men måste ta det lugnt, för så fort jag gör något så känns det mer. Men sammandragningarna har lugnat ner sig betydligt och den där molande mensvärken jag kände i fredags är i stort sett helt borta. Så jag hoppas att det försvinner helt de närmsta dagarna.

I övrigt så föddes det tre barn under tiden jag var inne på förlossningen. En kom till världen med ett akut kejsarsnitt (läkaren som var på väg till mig fick ändra riktning och plocka ut ett barn istället). Mötte pappan i korridoren med lilla knytet när han och barnmorskan hade tvättat, mätt och allt det där. Misstänkte att han var på väg tillbaka till mamman. Han såg så stolt ut! Det får ju en att längta ännu mer. Precis när han gick förbi så började pyret gnälla lite, vilken ljuv musik för öronen det var!