Så, nu har den startat. Helvetes helgen... Trodde jag skulle fixa det ändå. Tänka positivt och tänka att det löser sig... Men vad löser sig? Jag tror inte ens jag har förlåtit allt det andra även om jag trodde att vi skulle kunna gå vidare nu. Att det inte kommer hända igen för allt är annorlunda nu. Men sina känslor rår man inte över... Dom går inte kontrollera även om jag försöker. Det känns som jag går sönder, hjärtat slits i tusen bitar och har svårt att andas. Ögonen fylls okontrollerad med tårar var gång jag försöker andas djupt och slappna av. Vem kan leva så här? Det är jag som har blivit sviken, gång på gång. Det är jag som får sitta här och må dåligt med en ångest som inte liknar någon annan. Varför är det så? Det borde vara tvärtom! Det är ju inte jag som ska må så här, det är ju inte jag som har betett mig dumt, om och om igen... Men ja, jag vet... Det är jag som har valt det...
Innan var jag nog rädd för att vara ensam, men nu vet jag inte ens om jag är det längre. För allt är bättre än det här. Jag vet att jag inte heller är rättvis, för man kan inte gå vidare och leva kvar i det gamla. Men hur lång tid tar det att glömma?? Går det ens att glömma?? Nej det gör det nog inte, men frågan är om det går att leva med det? Just nu har jag inga svar. Vet inte ens hur jag ska klara denna dagen eller morgondagen heller för den delen. Det är inte över efter denna helgen heller. Det kommer fler. Kan jag må som jag gör en gång till och en till?
Jag går sönder och jag vet inte vad jag ska göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar