Igår var det dags för den första bassängträningen. Min första tanke var att gräva ner mig, som i förrgår, och strunta i alltihop... Men inget blir bättre av det. Så det var bara och kliva upp och ge sig iväg. Huvudet sprängde, men det var bara och bita ihop. Min gravid baddräkt har fortfarande inte dykt upp så det var bara och kränga sig i den vanliga "outfiten" och inte dra för djupa andetag. Hade jag gjort det hade underdelen åkt ner och överdelen upp... Men när jag väl gick ner i det varma vattnet och sjukgymnasten hjälpte mig igång så släppte jag allt. Andades, slappnade av och njöt. Om huvudet höll på att sprängas när jag gick ner, så var det mycket bättre när jag gick upp. Det var så skönt och förmodligen lagom "lätt" träning för mitt stackars huvud. Trodde jag skulle ha jätte ont idag, för jag får ju det, bara av att cykla en liten runda. Men har bara så ont som jag har varje dag. Väldigt skönt, för det är inte kul att bli liggandes med stängda ögon hela dan.
Jag tog med mig kameran till Vätterstranden. Försökte njuta av nuet... Samla tankarna och tänka framåt. Jag kan välja och fortsätta tänka deprimerande tankar, eller så kan jag skjuta dom åt sidan och tänka på allt som faktiskt är bra. I värsta fall så händer allt, som jag är så rädd för att h
ända, men som en vän så klokt skrev "i så fall kommer det hända ändå, du kan inte hindra det genom att försöka kontrollera det" och det är sant. Skulle det hända så är allt över, för alltid. Händer det inte, ja då kanske jag börjar lita på, mer och mer...Tack ni som har skrivit och stöttat mig. Ni betyder mer än ni tror. Ni har fått mig att se på det med andra ögon. Jag måste släppa taget, jag vet det. Men som sagt, var gång jag gjort det innan så har det hänt. Värre och värre för varje gång. Därför är jag så rädd att göra det nu... Det är drygt en vecka kvar tills jag måste göra det, men tills dess, sållar jag bort det.
Efter ett besök på Vätterstranden så åkte jag upp till stadsparken. Kände att ja
g måste fånga det vita havet på bild. Hela vintern går man och längtar efter att det ska se ut just precis så, som det gör ute nu. Men när det gör det, då ser man det ändå inte. Det bara finns där. Så nu har jag fångat våren på bild och när sommaren kommer, då ska jag göra samma sak!Ännu bättre -DET ÄR FREDAG- rätt fredag dessutom. Idag kommer äntligen mina små!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar