tisdag 16 november 2010

Älskade barn....


I bland kan jag bara sitta och fundera på hur mycket man kan älska sina barn egentligen. Skulle man på något sätt gradera på en skala från ett till tio? Nej det fungerar ju inte eftersom tio långt ifrån räcker till. Samma sak om man skulle sätta en skala från noll till en miljon, så fungerar det inte i alla fall. För en miljon, vad är det mätt i kärlek till sina barn?? Absolut ingenting. Hur man än försöker mäta, så går det inte.

Skulle den gå att mäta i längd? Nej, för den längden skulle inte ha något slut. Och vart hittar man ett måttband som aldrig tar slut? Möjligtvis om man hade ett måttband som satt ihop så det blev en cirkel, för då finns det inget slut, inget stopp, den bara fortsätter och fortsätter... Men dessvärre blir den inte större och större, utan skulle vara samma cirkel hela tiden, så det fungerar ju inte heller. För varje dag med mina barn, så älskar jag bara mer och mer....

Skulle man istället mäta kärleken till barnen i volym, då skulle det rinna över hur lätt som helst, även om man hittade det största måttet som någonsin tillverkats, det skulle rinna över fortare än något någonsin runnit över.


Hur jag än funderar på om det på något sätt går att mäta kärleken till de underbara små som man faktiskt har satt till världen, så fungerar det inte. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dom och att all den kärlek faktiskt får plats i mitt hjärta, är lika oförklarligt som livets uppkomst.

På kvällarna när barnen sover och jag är klar för sängen, brukar jag alltid gå ett varv till barnen och stoppa om dom en extra gång och ge dom en puss på pannan. I bland blir jag stående där och tittar på deras fridfulla ansikte när dom sover så gott. Då svärmar det över. Underbara underbara barn... Hur dagen än har varit med de små - hur bråkigt det än har varit - så är allt som bortblåst när man står där och tittar på dom.

Dom är det absolut det bästa som hänt mig och min kärlek till var och en av dom är oändlig. Jag tänker var och varannan dag när jag tittar på mina barn - Hur mycket kan man älska sina barn egentligen??? Hur mycket kärlek får plats i en mammas hjärta?? Svaret är nog bara att det finns bara en början till all kärlek och alla känslor, en start - men inget slut och inget stopp. För hur mycket den än växer, så finns det alltid plats, för kärleken går inte mäta och då kommer det heller aldrig bli fullt, hur mycket man än älskar!!


Emil, Måns, Maja och Ebbe - Jag älskar Er mest av allt, alltid!!!

1 kommentar:

Sandi sa...

SV; Ja precis, som du säger böcker blir aldrig gamla och det är nåt speciellt man känner innom sig när man ser de böcker som vari en del av ens barndom - och som jag faktiskt även tror påverkat, mer eller mindre, den man är idag.

Jag hoppas en dag få läsa Beskow's böcker för mina barn, vet hur mycket man själv älskade dem, och alla de söta bilderna!