Ja eftersom jag inte är så effektiv med att skriva får jag väl sammanfatta veckan som gått lite grann.
Dagens "citat" låter så självklart, men varför är det då så svårt att få det just så? Precis som vi vill? Jag skulle tex vara smal, lycklig, tränad och energisk. Men om jag nu vore det, skulle jag förmodligen vilja vara på ett annat sätt eller sakna något annat i mitt liv. Om man hade allt, skulle man ju inte ha något att sträva efter, inga nya mål. Det handlar väl mer om hur man vill "vara" i allmänhet. Jag bestämmer ju själv, men alla kamper är inte lätta att vinna. Det är två saker som drar. Min vilja och min ovilja. Min ovilja brukar vara den enkla vägen för tillfället, men den blir svårast och fel i längden. Min vilja är ofta en svår väg att gå då så mycket annat frestar för tillfället. Det är komplicerat det där. Inser det nu när jag ska skriva om det för jag bara trasslar in mig i orden. Men allt börjar med små delmål, ett steg i taget. Det går ju inte ändra 30 år på en dag.
Veckan ja, den har varit både tuff och enkel. Jag har ju som sagt mått lite sämre, men små stunder känner jag mig glad igen, så jag tar vara på dom och försöker tänka på dom när jag mår lite sämre. Men det är inte enkelt, men livet är inte alltid enkelt. Det vet ju alla.
I torsdags så fick jag höra att Mia Thörnblom skulle föreläsa i stan. En av mina främsta förebilder. Jag ringde och kollade om det fanns biljetter och det gjorde det. Så jag bokade. Efter ett tag blev jag lite fundersam, vad gjorde jag nu? Åka helt själv? Fick lite ont i magen, men sen blev jag så arg på mig själv. Ta dig i kragen Jenny!! Vad är det värsta som kan hända liksom? Så jag gav mig iväg och vilken tur att jag gjorde det! Vilken fantastisk och underbar person hon är!
Att hon har varit sprutnarkoman och kriminell kan man inte förstå när hon står där framme på scen och får en publik på ca 250 personer att fullkomligt älska henne. Tror inte vi hade tyckt samma sak om vi mött henne för en så där tio år sen på Sergels torg. Tänk vilken resa hon har gjort! Nu står hon där på scenen och lyser, med ett tränat inre och skiter fullständigt i vad andra tycker om henne. Hon är sig själv och som hon sa "det är underbart att vara jag" och menade varenda ord. Tänk vad skönt det måste vara att känna så, tror ärligt talat aldrig jag har gjort det.
Jag har läst flera av hennes böcker och i torsdags köpte jag två till. Jag frågade henne om vilken bok hon tyckte jag skulle köpa, hon studerade mig en stund så sa hon "som jag känner, så ska du köpa den" och pekade på boken "du äger". Det stämmer ju så bra. Där står det hur man tränat upp sitt inre på ett lättsamt och roligt sätt och det är ju det som jag måste göra. Så hon signerade den och skrev "till härliga Jenny" i. Även om hon skriver det i alla så kändes det ändå speciellt på något vis.
Det jag skrev i veckan, om alla mina negativa tankar som jag tänker utan att egentligen veta om, som får mig att känna det jag tänker, det pratade hon också om. Jag kan inte, även om jag skulle försöka, beskriva hur hon var på scenen, så roligt som hon berättade allt var fantastiskt. Jag log och skrattade hela föredraget igenom. Men det där med negativa tankar, varje dag tänker vi 65000 tankar och jag tror det var 90 - 95 % av dessa var samma sak som vi tänkte igår. Förstår ni hur deprimerande det är?? Speciellt de tankar som vandrar i mitt huvud. Nä det är sannerligen dax och byta ut en del av de tankarna, för så här kan jag ju inte hålla på.
Jag väljer ju själv, det var ju det citatet skrev. Jag ska fortsätta försöka, önskar bara ibland att det vore lite enklare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar