Tuffa dagar...

Skrivet onsdag kväll:

Det har varit tuffa dagar här. Först Måns och hans hemska astma. Han är fortfarande andfådd så fort han rör sig. Nu är ju Måns ganska tålig, så nu klagar han inte så mycket längre. Men jag ser ju att han andas lika dant som jag gör när jag går upp för konsum backen. Men i hans värld är det ändå ganska okej att ha det så, för det är så ganska ofta. Men som mamma vet ju jag att det påverkar syresättning och allmänt mående ganska lätt. Så klart att man oroar sig när han är i skolan och inte tänker efter utan spelar fotboll och flåsar vidare. Sen har han börjat få ont i lederna med. Knäna, armbågarna och axlarna är värst. Ena knäet väntar man bara på att det rätt som det är hoppar ur led, då det liksom hoppar åt sidan när han böjer det och ont gör det med. Stackarn... Skulle ha ringt doktorn idag men...

... även jag har haft tuffa dagar. Min ständiga huvudvärk har gjort sig påmind. Men nu med större styrka. Jag anade ju att det skulle bli värre nu när jag lade om kosten, när jag gick tillbaka till viktväktarna med svansen mellan benen. Ja det var i alla fall så det kändes när jag gick dit i söndags. Men nu tycker jag det var starkt av mig att gå dit igen. Men jag har fått ett migrän anfall som inte liknar något jag varit med om innan. Det började igår morse. Med syn bort fall och konstigt mående. Därefter gjorde huvudvärken liksom bjudit in sig själv. I går var den ändå "måttlig" men idag var den värre. Kände det redan i morse när jag vakna. Det kändes som att någon hade slagit rakt in i tinningen, in bakom ögat och bökat om ordentligt där inne. Fy vad jag har mått dåligt. Jag har liksom inte fungerat heller. Inte kunnat tänka som jag ska, har bara blivit stående utan att komma på vad jag skulle göra. Dragit ut fel lådor när jag skulle hämta någon och öppnat fel luckor när jag skulle ha något i dom. Svarta hål har dykt upp till och från hela dagen, samma sak med starka ljusfält. Fy vad det har varit jobbigt. Imigranen hjälpte inte ett skit. Tog två men de hjälpte inte ändå. Hoppas nu det är bättre i morgon, men det brukar ju sitta i tre dagar så jag har väl inga större förhoppningar om det. Men förhoppningsvis hjälper kanske medicinen bättre än vad den gjort idag. Hualigen vilka dagar!

Att det har varit så tufft har också gjort att jag har tagit ett kliv tillbaka. Det känns motigt nu. Är rädd att det ska vara lika tufft i morgon. Men hoppas verkligen inte det. Gå ut är ju inte ens och tänka på när solen skiner och det dessutom är snö ute. Har fått rulla ner så mycket jag har kunnat här inne idag, för att skona mina ögon och mitt huvud. Ljuset är helt enkelt för starkt. Johan tog med Maja till dansen idag så jag slapp ge mig ut. Tur det, vet inte hur jag hade rett ut det annars. Sen lade mig en timme i soffan när Jonny kommit hem och vilade lite. Nu känner jag mig bara mörbultat, men efter en god natts sömn så kommer det bli mycket bättre får vi hoppas.

Viktväktarna ja, det går bra, som tusan! Ja jag vet, det är bara dag tre, men jag hoppas komma in i rutinerna snart så jag kan lägga lite mindre tid på det. Det är lättare när allt bara flyter på och man vet hur många points allt är. Var ju så insatt i det gamla , men nu när allt är omgjort så har man ingen aning om hur många points saker och ting är värda. Det är nu de värsta dagarna kommer, när man blir så jäkla hungrig och bara måste härda ut. Men jag kämpar på. HEJA MIG!!

En annan sak som jag kom på var att skillnaden mellan denna gången och de andra gångerna jag kört viktväktarna är mitt tankesätt. Innan tänkte jag något i stil med "jag ska allt visa dom" nu skiter jag i "dom" och tänker enbart på mig själv. Jag vill gå ner för mig egen skull. Jag mår inte bra helt enkelt. Vad alla andra tycker det struntar faktiskt jag i. Det är inte för deras skull jag gör det! HEJA MIG IGEN!!