Söndags tankar...

Igår kväll när vi hade lördags mys så såg vi på Shrek 4. Jag gillar Shrek, för i grund och botten så handlar den om att tycka om sig själv oavsett sitt utseende. Man kan se ut som ett träsk troll men ändå vara vacker på insidan, som Fiona. Klart att man skulle vilja vara en vacker prinsessa som hon var från början, men hon är ju fortfarande den samma, innuti...

Denna filmen kunde jag så väl känna igen mig i Shrek. Det börjar med han mer och mer börjar känna att alla dagar ser likadana ut. Att det inte finns någon plats för "Shrek" utan att han bara är pappa och gör alla måsten med barnen och hemmet, från att barnen vaknar på morgonen tills dom lägger sig. Samma sak från början till slut, samma sak varje dag. När han försöker göra något för sig själv, ta sitt sköna gyttjebad exempelvis, så är det alltid något eller någon som avbryter honom. Han börjar mer och mer känna att det blir för mycket, att han mer och mer vill att det ska vara innan, innan barnen, innan Fiona, när han kunde göra precis som han ville, när han ville, utan att någon kunde säga eller tycka något om det. När han gjorde precis just det, som hade lust för, precis just då. Inga måste och inga krav. Utan bara få "va"...

Ja han får just precis den möjligheten. Genom ett "kontrakt" fick han byta en dag. Han fick välja vilken dag han ville uppleva igen, mot att byta en valfri dag tillbaka. Han sa att han kunde ge bort vilken dag som helst, det spelade ingen roll. Han fick så vara Shrek en dag, innan barnen, innan Fiona, när han var ett "farligt" träsktroll, när han kunde skrämma alla om han ville, han kunde ta stii gyttjebad precis hur länge som helst, han kunde göra precis vad han ville, när han ville, och oj så han njöt, till en början...

Ju mer han fyller dagen med sådant som han gjorde innan, desto mer "tom" känns tillvaron. Han saknar något. Allt det där som han längtade efter så mycket, var roligt en stund, men sen när han väl upplevt det, så var ju inte det hans liv längre. Han började sakna "stöket" omkring honom igen. Han saknade att barnen städigt drog i honom, han saknade Fiona, han saknade sin familj - sitt liv... Men när han började titta sig omkring, så fanns dom inte kvar....

Dagen som han "gav bort" var dagen han föddes...

Så börjar då hans kamp att få tillbaka sitt liv. Han säger det själv, man vet inte vad man har förrän man har förlorat det. Precis så är det. Man tycker dagarna bara går och går. Nu när jag har mått som jag har mått, kan jag ibland ifrågasätta livet. Kan ibland känna att vad är det för vits, om man bara ska gå runt och må dåligt hela tiden? Men så tittar jag omkring mig. Jag har ju allt. Jag har fyra underbara barn. Jag har en fin sambo som tar väl hand om oss. Jag har ett hus och bo i. Jag har alltid mat på bordet till hela familjen. Jag har ett jobb som jag i grund och botten älskar. Jag har så mycket kärlek omkring mig, jag har allt jag behöver. Hur kan man då ifrågasätta det??? Skulle jag förlora något av det jag har, skulle jag ju aldrig klara av det. Jag vill inte förlora något, inte någon. Men man tar så lätt livet för givet och man tar inte alltid så väl hand om det man har.

Jag och min inre kamp kämpar vidare. Jag har några frågor som jag skriver ner svar på varje morgon och varje kväll. Dom är för många tok för lätta och svara på, men för mig är dom jätte svåra. En fråga är "vad ser du fram emot idag" innan - skulle jag kunnat skriva tusen svar på det. Nu kan jag ha svårt att svara på det, för inte kan man skriva "jag ser fram emot att det ska bli kväll så jag får gå och lägga mig"???? Blir så arg på mig själv när jag tänker på det. Men det är väl så här, när man mår som jag gör. Jag letar ljusglimtar hela tiden och jag kämpar tappert för att bli bättre. Jag ger inte upp, även om det ibland skulle kännas som det enklaste.

En kärlek som jag hade en gång sa "jag strävar efter att göra vardagen så rolig som det går, för det är ju det som är livet" Klar det är så. Han har ju så rätt. Han var så klok han. Det behöver inte hända massa saker hela tiden, utan det är ju nuet man ska ta vara på. Oavsett om det är en stund framför Tvn, när man lagar mat, när man kämpar med barnen och deras läxor eller när man städar - för det är ju precis just det som är nuet. Och nuet är en slags förberdelse till resten av livet som man ska ta väl vara på. Att finnas här och nu är viktigt, men att ta vara på här och nu är det viktigaste. Jag älskar mitt liv - jag måste bara pussla ihop känslan med tanken. Ligger inte pusselbitarna rätt så blir ju bilden fel.

Ofta vill man så gärna vara en vacker prinsessa med ett stort slott och bekvämligheter och jätte mycket pengar. Men varför skulle man bli mer lycklig av det?? Nä, då är jag hellre ett fult fattigt träsktroll med ett hem som inte är välstädat hela tiden. För bor kärleken i vardagen, ja då kan man inte bli rikare!!