Har inte känt så jätte mycket sparkar än. Lite då och då, men inte så mycket som jag hade önskat... Men idag, klockan sex, då ni... Kan inte sluta imponeras av det som sker, att det faktiskt sker, och att det faktiskt fungerar! Försökte förklara för h*n att man faktiskt inte ska vara vaken före sju på morgonen, men när h*n väl dragit igång, vill man såklart inte att h*n ska sluta... Det är ju så fascinerande och sååå mysigt!! Måste komma på ett "smeknamn" med, känns lite tråkigt och kalla h*n för h*n...
Vinkade hej då till de andra tre barnen i dörren när dom gick iväg till skolan och det fick mig att fundera... Hur mycket kan man älska sina barn egentligen?? Fylls av något obeskrivbart och tänker, -dom är mitt allt!!-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar