Idag är äntligen den dagen han så länge gått och väntat på, min Emil. Han födelsedag! I 12 år har jag varit mamma till min älskade grabb, som nu börjar bli stor. Tok stor!
Idag är en sådan där dag som jag sitter och tänker tillbaka på åren som gått. Den dagen han föddes, när han äntligen låg på min mage. Lilla Emil så liten, nätt och otroligt söt! Tiden med en ny liten människa man fick lära känna. När han började krypa, stå och gå. När han var ett par år, min solstråle till son, och han blev storebror till Måns, oj vad han var stolt! När dom misstänkte att han hade en tumör i huvudet och vi fick åka och göra undersökningar på stört, fy så orolig jag var då... När han åkte rutschkanan i stora lekparken och stod på näsan och skrapade upp hela ansiktet. När han blev storebror igen, till lilla Maja. När han lärde sig att cykla. När bara jag och Emil tog semester och åkte till Falkenberg själva och campade bara han och jag. När han började skolan hos Birgitta, DÅ tyckte jag sannerligen att han var stor. Alla hans födelsedagar vi har firat. Hans skolavslutningar som jag har bölat till när alla barnen klämt i "sommarlov" för full hals. Och när han blev storebror ytterligare en gång - stoltaste ever! Nu ska han börja högstadiet. Högstadiet??? Var sjutton tar tiden vägen?
12 år fulla med minnen ska firas i massor! Men nu är han dessvärre på semester i Varberg med sin pappa så det får bli grattis via telefonen idag, så får vi ta igen det när han kommer hem!!
GRATTIS PÅ DIN DAG - MIN ÄLSKADE EMIL!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar