Tiden går...

...väldigt fort!!

Jag hinner som vanligt inte med! Lilla Ebbe är nu redan 3 veckor och växer så det knakar. 62 kläderna börjar passa...Trots en jobbig start, så börjar nu allt kännas bra. Har sakta men säkert kunna börja njuta, på riktigt. Speciellt det sista dygnet. Det känns som att Ebbe börjar bli nöjd med livet nu. Han har haft väldigt ont i magen, vilket har lett till väldigt mycket bebisskrik innanför dessa väggar. Började tro att han skulle bli ett kolikbarn. Men efter mycket prövande med tillägg fram och tillbaka, har det nu börjat stabilisera sig. Han får nu dessutom både sempers magdroppar och minifom innan mat, och igår vände allt!! Solen sken ute, kunde fika med några trevliga vänner i lugn och ro och hann dessutom ett varv runt sjön! Ebbe skrek inte på hela dagen. Igår var den dagen som jag verkligen kände mig lycklig, hela dagen, över allting - på riktigt!!!

Tre stolta syskon har Ebbe med dessutom. Han får inte gnälla långa stunder innan någon av dem är där och fixar. Han tystnar väldigt fort när någon av dem dyker upp, vilket gör att dom växer några cm varje gång. Maja är väl den som har tyckt att allt varit lite jobbigt. Hon är ju, eller var, minst och har fått väldigt mycket uppmärksamhet. Vilket man inte tänkt på förrän nu. Det är klart att det blivit en omställning för henne. Men nu börjar hon med njuta - som storasyster. I natt drömde hon första mardrömmen som Ebbe var med i. Jag hade glömt honom på parkeringen i skolan och det hade kommit några och tagit honom och som hon grät... Fast man tyckte att det var synd om ledsna Maja, så kände jag mig glad över att hon var just det, ledsen. Mer bevis på äkta känslor finns väl inte?