Ja jag har inte den tid som jag önskar. Men vilken fyra barns mamma har det?? Jag saknar att blogga. Blogga om tankar som jag har. Såna där långa inlägg, som rör sånt som jag går och funderar på. Eller när det hänt något som jag vill skriva om. Men nu får jag lägga in något, tok för snabbt. Hinner inte läsa igenom eller rätta till texten som inte riktigt är formulerad som jag vill. Utan jag får helt enkelt bara trycka på den oranga knappen "publicera inlägg" varken jag är nöjd eller inte. Det är inte så jag vill ha min blogg. Men just nu är allt upp o ner. Den får helt enkelt hålla en slags "budget klass" ett tag till.
Inte hinner jag fixa några bilder heller. Hinner inte ut i den färgsprakande hösten och fånga den på bild. Har så mycket bilder i huvudet på vad jag vill ska hamna på kort. Varje dag när jag går ut och går ser jag möjliga motiv och tänker att "nu skulle jag haft med mig kameran". Men kameran - den är aldrig med.
Jag är sugen på en tjejkväll. Vill ha lite egentid med vänner. Ett glas rött. Massor av skratt. Gärna lite skvaller. Få klä upp sig. Sminka mig. Bara vara jag. Äta gott. Massvis med prat - mängder av prat. Är det fel och känna så redan?? Ebbe är ju trots allt bara en och en halv månad. Men en kväll hemma hos någon vän kan väl inte skada. Eller? Nästa sekund vill jag inte göra något alls. Bara vara hemma. Nära Jonny. Mys byxor. Film. Nära. Känna mig omhändertagen. Älskad. Liten. Somna på Jonnys arm. Bara vara jag, hemma. Kanske skulle jag behöva göra något för mig själv. Kanske inte....
Just nu är det så här jag fungerar. Jag vill göra så mycket. Men hinner inte. Och hinner jag, ja då vill jag i slutändan inte. Jag orkar inte, har inte lust. Känner varken det ena - eller det andra. Känner mig tom ena sekunden och känner massor ibland. Och just nu får det vara så. Ett tag till. Jag kommer igen längre fram. Jag behöver bara tid.
Det blev ett luddigt inlägg som fick ett märkligt slut. Men så blir det ibland. När man inte hinner och läsa och fundera på hur inlägget ska vara. Idag är det bara mina tankar - precis så som dom är. Virriga, med märkliga slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar