Har stirrat på inläggs sidan i nästan två timmar nu, men har fortfarande inte kommit på vad jag ska skriva. Varför ens skiva då? För att jag känner att jag behöver. Men det jag skulle behöva skriva, får ändå stanna inom mig idag. Vissa saker är jobbiga o tär just nu oerhört mycket, men ensam får vara stark, ett tag till i alla fall. När ord och känsla går isär, så spelar orden inte så stor roll. Ska till Lena imorgon. Sannerligen i rätt tid! Jag behöver bena isär mina känslor och funderingar just nu. Hoppas verkligen hon kan hjälpa mig med det!
I övrigt har jag so far haft en mycket bra vecka! I måndags var vi ju hos Susanne. Så otroligt kul att ses igen! Idag har vi varit hos Johanna och druckit kaffe med barn skrikiga i omgångar. Precis så som det ska vara när man träffas några mammor med sina små och försöker sitta och prata. Meningar blir inte alltid avslutade, ämnen byts hit och dit eftersom man inte hänger med i samtalet hela tiden. Jag tycker det är underbart! Svettigt men underbart. Mammaledighet på hög nivå! Äntligen är jag här!
Tog lite kort på de underbara små. Men jag hade inte rätt "känsla" idag. Mycket spelar in när jag står eller sitter med kameran i ansiktet. Blir inte att man fångar "det" på samma sätt. Inte i mina ögon, men säkert i andras. Hur märkliga mina bilder kan bli på Ebbe, eller på något av mina andra barn, så älskar jag dem alla ändå. Det är ju mina guldklimpar förevigade på bild! Jag raderar inte ens en bild som är suddig så det knappt går att se vad det föreställer, alla ska sparas och alla ska beundras! Igen och igen och igen... Datorn blir full av suddiga ögonblick!
Funderar lite över framtiden. Hösten, jobb och dagis. Hemska dagis. Vill inte lämna Ebbe än. Han hinner växa lite till, jag vet, men ändå... Lilla Ebbe. Han kommer säkerligen stormtrivas på dagis, med andra barn dagarna i ända. Men frågan är om mamma kommer göra det? Säkert när jag väl kommer dit, då kommer det fungera kanon. Men tanken skrämmer mig.
Jobbet, hur blir det på jobbet nu? Mycket maler i skallen när det gäller jobbet. Jag vet hur mycket jag älskar mitt jobb. Vet hur dagarna rusar. Jag vet hur jag tycker om att göra kunder nöjda, jag vet att jag kan... Men det finns människor som jag inte vet vart jag har, jag vet inte hur jag ska vara för att det ska bli bra på jobbet igen. Kommer det någonsin bli som det var? Nu när allt är så förändrat? Sen finns det dom som jag verkligen saknar på jobbet. Sen saknar jag ju jobbet. Massvis! Endast tiden får väl avgöra hur den saken blir... Det är många frågor och många funderingar. Men jag kan inte fundera på allt. Men tyvärr närmar sig hösten som har varit så avlägsen och jag måste nog fundera på allvar på just den biten nu. Kanske skulle jag gå tillbaka till mina helger nu, det kanske är dax och börja med något. Men vet inte vad jag har för rättigheter när det gäller den biten. Kanske bör jag ringa facket och kolla läget lite. Så jag vet...
Funderingar och funderingar, massvis med tankar och funderingar... Som bara fortsätter och fortsätter...
Men nu börjar snart Grey´s. Så hej då funderingar, vi hörs imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar