torsdag 5 maj 2011

Det tar aldrig slut...


Negativa inlägg haglar på min sida, men "what are bloggs for??". Ni väljer ju själva om ni vill läsa eller inte, så jag fortsätter och skriva av mig.

Har mått dåligt under en tid, av huvudet som vanligt... Men en ny värk har attackerat mig och en hel del andra negativa symtom och nu börjar jag bli orolig... Börjar bli lite vimsig med (mer än vanligt) så jag ska försöka återberätta så gott jag kan och kommer ihåg alla turer som har varit.

Det började med att mina ögon började bli torra, med det följde att jag såg lite dimmigt och konstigt, så jag fick en tid till ögon ganska omgående. Det visade sig att mitt vänsta öga inte hade någon tårfunktion alls och det högra hade försämrad. Men det högra ögat hade jag börjat få lite ont bakom och sa det till ögonläkaren när jag var där. Han trodde det berodde på att det andra ögat varit så torrt, så det det högra ögat hade fått anstränga sig lite mer, därav värken. Ja det var väl inte omöjligt, så jag nöjde mig med svaret. Till historien hör också att mitt högra öga inte har helt utvecklad syn, jag är praktiskt taget nästan blind på det ögat, men inga glasögon hjälper, så det liksom bara "hänger med". Jag skulle i alla fall droppa ögonen måååånga gånger per dag med både geleaktiga droppar och lite tunnare vanliga, så hoppades han att det skulle bli bättre. Om det inte var bättre så skulle jag återkomma om ca 2 veckor så skulle dom sätta in en "plugg" i tårkanalen i det vänstra ögat. Ni kan väl gissa att jag fortsätter droppa och INTE ringt tillbaka! Jag hoppas det blir bättre och att jag slipper det, för det lät inte alls spännande...

I alla fall...

Värken i det högra ögat har inte blivit bättre, tvärtom. Till det började en konstig yrsel komma. Började må allmänt dåligt. Så på påskdagen besökte jag jourcentralen. Han undersökte mitt öga väldigt noga för att kolla om det var själva ögat som var problemet. Jag försökte förklara att det satt bakom ögat, men han gav sig inte. Jag lät honom kolla, det var ju ändå skönt att han kollade mig noga. Han hittade inget fel, utan trodde på ögonmigrän. Skulle äta Imigran 2 gånger om dagen i ytterligare tre dagar, för att se om det hjälpte annars skulle jag söka igen. Det hjälpte ingenting och på Tisdagen sökte jag på vårdcentralen, för yrslen tilltog allt mer och så även smärtan. Blev skickad direkt till akuten då han blev orolig för min yrsel just. Så jag åkte dit, spenderade fyra timmar i väntrummet, innan jag gråtandes bad dom hjälpa mig för jag hade så ont och mådde så illa. Blev vid ett tiden hemskickad med mer värktabletter och med orden "det gjordes en så grundlig utredning på dig 2006 som inte visade något och det var ju ingenting då så det är nog samma värk som återkommit, så åk hem och ta det lugnt" för mig kändes det som att han sa "vi har inte råd att göra en ytterligare utredning, du kostar sjukvården för mycket pengar, ät värktabletter så kan du ringa till din vårdcentral om nya om det inte är bättre då".

Mesiga jag, åkte hem, kanske jag överdriver, kanske har jag inte så ont som det känns, kanske ska jag inte klaga så mycket och bita ihop istället, inte ska jag gnälla så här??

Efter det har det bara fortsatt åt fel håll. Värktabletterna är effektiva, hjälper bra mot värken i säkert en timma av 24... Yrslen är ganska ok när jag vaknar, men allt efter att dagen går blir det bara sämre och sämre, kan knappt stå emellanåt, än mindre gå. Det är som när virvelvinden tar fart så fort jag rör mig, det i sin tur ger ett gräsligt illamående. Ju längre dagen går desto svullnare blir ögat. Det liksom spänner bakom på något vis som är svårt att beskriva. Jag börjar se ännu sämre på ögat, det är en gröt av ljusa och mörka fält och ytterkanten blir bara gråare och gråare. En svart prick finns med mig i synfältet nästan hela dan, men inte riktigt. Den kommer och går. Ju längre dagen går blir jag allt "sluddrigare" får anstänga mig för att prata bra, jag har liksom svårt att forma munnen och det rinner lätt lite i mungipan. Det låter helt sjukt och det är helt sjukt! Vad f-n beror det på???

Så iväg till vårdcentralen idag igen. För jag klarar mig knappt själv med Ebbe tills
Jonny kommer hem. Hon undersökte mig lite och när jag skulle följa fingret med ögonen, vilket har gått bra de andra gångerna, så följer nu inte längre ögat med! Antingen är det stilla eller så far det iväg åt fel håll!?! Då blev hon orolig och sa att vi går in på hennes "kontor" istället. Hon läser i diverse böcker, letar och bläddrar, men nej - hon hittar inga svar där utan ringer in till ögon istället. Kan inte påstå att hon beskrev mitt problem särskilt bra och deras svar blev typ "ja men droppar hon ögonen som hon ska då?". Men va i hela livet menar dom?? Det är ju inte ens DET ögat! Nej just det, men då förklarade dom det med min dåliga syn. Men då borde jag ju alltid ha dessa symtom, för dåligt ser jag ju varenda dag! Det blir tyst och så säger hon i nästa mening, "nej nej, idag förväntade jag mig inte en akut tid till henne men bara det inte dröjer iväg i månader..." Satt och funderade en stund på vad hon menade. För mig är detta väldigt akut då Jonny får vara hemma från jobbet i morgon och detta gör mig, faktiskt, seriöst orolig.

Detta syns väldigt väl när man tittar på mig. Dels så hänger huden som är ovanför ögonlocket men under ögonbrynet (ja ni förstår va?) ner över ögat ju längre tid på dagen som det går. Man ser att inte ögat följer med som det ska när man pratar med mig och så detta sluddrande då... Hennes förklaring i väntan på en tid till ögon var att min "vanliga" huvudvärk har helt enkelt satt sig där just nu istället för där den brukar sitta annars, alltså i hela huvudet. Den har helt enkelt samlat ihop sig nu då eller? Men mesiga Jenny säger ja ha, ja tack för hjälpen och går ut med en enda fråga i huvudet "ska det verkligen vara så här, bara så där????" Hur mycket ska jag stå ut med, hur mycket värk och symtom orkar jag bortförklara med att det är nog inte så farligt. Jag ska väl inte klaga, det finns dom som har det värre. Men det här är värre för mig!

Sitter och överväger om jag ska ringa jouren eller inte så dom får sen mig på kvällstid. Men såg likadan ut när jag var på vårdcentralen. Hon kanske inte såg det fastän jag försökte förklara, men när jag sen träffade på en jag kände, så såg hon väldigt väl att det såg konstigt ut. Nu får ni inte föreställa er att mitt öga är som en bula och skinnet hänger över hela ögat och dreglet bara rinner. För så illa är det inte, men det är en väl märkbar skillnad. Men det som gör mig mest orolig, är nog ändå att inte ögat hänger med och denna otäcka yrslen, även om smärtan nästintill är vad jag orkar med. Men jag hatar och känna mig som en besvärlig patient, så gissar att jag väntar och försöker ringa ögon imorgon istället så jag säkert får en tid dit imorgon.

Jag hoppas varenda kväll när jag lägger mig, att imorgon när jag vaknar, så är det säkert lite bättre. Om det nu är så imorgon så lovar jag och skriva det. Men det känns inte som att det skulle gå över så enkelt och det känns heller inte som dom seriöst kommer ta reda på orsaken förrän jag inte längre kan stå upp. Eller så vänder det så småningom (förhoppningsvis) och blir bättre och då har ju sjukvården klarat av ännu ett fall och fått en patient frisk...

Dom är fantastiska, dom där, i sjukvården...

1 kommentar:

Ida L sa...

Hej Jenny!
Har just hittat till din blogg...
Tycker du skall stå på dig mot vårdcentralen. Man skall absolut inte behöva gå och vara orolig... Det skapar ohälsa det med! Dessutom har du fyra (jag räknade rätt vad?) barn som kräver din fulla uppmärksamhet. Visst, de flesta ofarliga åkommor brukar gå över om man bara väntar tillräckligt länge...
Men dina besvär är ju nästan invalidiserande. Du har rätt att få en grundlig undersökning... (vadå 2006..det är ju fem år sedan!!!)

Skickar dig en stor styrkekram (fastän vi ej känner varandra) och hoppas ändå att du mår bättre nu...

Kramis från Ida

ps: och det där med utseende...jag förstår inte riktigt vad du pratar om, du är ju så vacker!! Det är oerhört tungt att gå och bära på en massa övervikt men du kommer lyckas! Ingen har den minsta rätt att skratta eller förnedra dig, ta ingen skit Jenny! Tänk heller att dessa människor, som får dig att må däligt,är små-små individer som behöver trampa på någon annan för att själva komma upp. Det är faktiskt synd om dom, att de inte är stora nog att kunna lyfta fram en medmänniska utan måste trycka ned henne för att de själva skall känna sig upphöjda! Alla dessa värderingar och förutfattade meningar... Det är inte bara vikten en överviktig har att kämpa mot...
Jag tycker du är vacker! Låt ingen annan få dig att tycka annorlunda... (inte ens du!)
<3