I morgon börjar det, nedräkningen mot julafton. Barnen är så klart lyriska och har längtat hela hösten efter jul. Men allt känns annorlunda i år. Kanske för att det inte är någon snö ute, kanske för att jag mår som jag mår eller för att mitt intresse för det där "mys-jul" har avtagit lite. Varför vet jag inte, men något galet är det.
Innan älskade jag och jul pyssla. Göra julgodis, pynta, julkalendern på tv med barnen, glögg mys och allt det där. Nu känns allt nästintill meningslöst. Allt som ska fram och ska plockas bort om drygt en månad. Alla julklappar som ska handlas, den där stressen med allt och sen på kvällen går luften liksom bara ur mig. Som att - ja ha, det var det. Kanske det känns mer trist nu eftersom julafton inte blir som den brukar. Vi har liksom splittrats lite i vår familj. Det blir ju så när alla ska hinna fira med alla sina familjer på en och samma dag. Förra året tror jag att vi satt själva. Jag är inte säker för jag kommer inte ihåg julafton heller, men tror att det var så. Emil fick vara lite jultomte, mest för sakens skull. Mig gör det egentligen inget, att vi sitter själva menar jag, men för barnen gör de det. Förlåt nu om det inte var så här dagen firades, för jag minns som sagt inte, men det är i alla fall inte som innan. Hur det blir denna julen vet jag inte. Vi har inte pratat om det än.
Tack vare Emma har jag i alla fall världens finaste adventsstake som ska tändas imorgon! Jag hade verkligen inte orkat engagera mig i att fixa något. Men jag är jätte nöjd och tycker den är jätte fin! Skönt och slippa dra fram den gamla i år igen!
I alla fall, julen närmar sig med stormsteg och jag hoppas julkänslan börjar krypa på mig lite smått var det lider. Annars blir det ju för tråkigt. Men det är så mycket annat som upptar hela mig, så julen får helt enkelt inte plats. Än. Nästa helg, när jag har en sak mindre att oroa mig för, då kommer säkert det komma fram lite "mys jul känsla" hos mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar