En dröm ja. Alla har vi drömmar och mål som vi vill uppfylla eller nå fram till. Det är dom som får oss att tänka framåt, att längta och vänta, planera... Det kan vara allt från resor, något man vill köpa, en händelse, en utbildning, en bråkfri dag med barnen, en ullaredsresa, gå ner i vikt - ja precis vad som helst! En av mina lite större drömmar har gått i uppfyllelse. Med glädje, nervositet, tårögd, leende, stressad, men hyfsad nöjd har jag nu gjort det! JAG HAR FÅTT FOTA ETT BRÖLLOP OCH INTE VILKET SOM HELST - EN AV DE FINASTE VIGSLAR MAN KAN FÅ UPPLEVA!!!
Jag har alltid varit en liten prinsessa. Som liten sa jag bestämt att jag inte hette Jenny, för jag hette "baronessan" (vet knappt vad det är än idag, men det var väl ngt jag snappat upp från tv eller nåt och det låter ju som en prinsessa, typ....) Klänningar och rosa, glitter och fina saker har alltid varit en del av mig. Fina klänningar, balklänningar och framför allt brudklänningar får mig som i trans. Jag kan sitta och bara titta på klänningar på internet, för jag tycker dom är så underbara ( = stört, jag vet, men sån är jag... ). Den dag jag själv stod brud och hade en av de mest underbara klänningar jag kunde tänka mig, var som en dröm det med. Sen när jag började fotografera har jag mest intresserat mig för att fotografera barn, för dom är så spontana och underbara. Men hela tiden har det funnits en önskan, en dröm, att få fotografera ett bröllop. Så fick jag göra det, med två av de finaste människor jag någonsin träffat dessutom. Kan det bli bättre?
Jag erbjöd väl mig själv till en början, så när jag sen fick frågan så blev jag så jätte jätte glad. Jag som har svårt att känna glädje för något just nu, fick äntligen något att se fram emot som gjorde mig GLAD! Jag har läst, provat, läst och provat igen. Kameran blev min bästa vän vid lämning vid dagis, sen övade jag på vägen hem på olika motiv i olika ljus, för att förbereda mig så gott jag kunde på egen hand. Sen åkte vi ut och provfotade en dag. Dom såg så kära och lyckliga ut, så det var bara och börja knäppa. Dom blev så fina! Kanske inte just för att jag tog bilden fint och kanske inte för att inställningen var den bästa, men DOM var så fina och känslan ihop med bilderna gjorde att allt blev så bra. Dessutom fick vi lite idéer om var vi skulle stå på dagen D. Jag förstorade upp ett av dom och gav i bröllopspresent till brudparet, men det kan dom gärna byta till ett av de riktiga korten när de fått dom. Innehållet är så klart fritt.
Så kom då dagen D! Vädret var för min del bästa tänkbara. Molnigt men inte regn. Klart att brudparet önskade sol, men så mycket lättare för mig att undvika skuggor i ansikten eller utbrända bilder i starka solen. Den tittade dock fram lite grann några gånger, så det var inte helt grått och tråkigt. Jag var ute på Näs där vi skulle fota "före" bilderna på dom och fixade lite med kameran och objektiv mm. Sen när dom kom, i en jätte fin bil, en Nash 1929, så började dagen jag längtat efter så länge!
Fotograferingen flöt på bra. Tiden gick dock tok för fort, hade velat ta många fler bilder, men kyrkan väntade. Väl på plats i kyrkan så var det en av de finaste och mest rörande vigslar jag varit på. Musiken och de underbara paret, tårar på brudens kind och gästerna som torkade sina ögon - det var helt fantastiskt. Samma sak här som före, jag hade velat ta fler bilder från olika vinklar, men jag hann inte med det heller. Som om inte 400 kort var tillräckligt... Blir man någonsin nöjd??
Efter följde kort utanför kyrkan, kort på tjejgänget när vi var tillbaka ute på näs. Fotografering på middag, tal, spex och tårta. Men framför allt kort på bröllopsvalsen till låten "you´re the inspiration". Sen stod jag med kameran sista delen av kvällen och fotade dansande glada gäster. Det var en underbar dag och jag tror och hoppas att brudparet tyckte det samma. Klockan halv ett gick jag ut med min packning till bilen, med ca 1500 kort tagna sparade i datorn och en full kamera på det som jag inte tömt. Nöjd och glad över dagen och så tacksam att jag fick äran att föreviga en av de finaste dagarna i brudparets liv.
Så låt mig presentera - Sandra Jahnstedt och Stefan "Bengtsson" Jahnstedt - man och fru, kl 15.00, 2012-06-22 i Nykyrka kyrka!
Tack för en fantastisk dag, Sandra och Stefan!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar