Mera foto, men var är scrapbilderna?

Jag har varit ute på ännu ett foto uppdrag. Ytterligare en fantastisk fotografering. Det var min syster som ville ha kort på sina barn och även ett familjefoto. För det är ju så, att man så gärna fotar barnen, hur mycket som helst, men man är sällan med själv. Att komma hem till en familj där det hänger ett stort fotografi på hela familjen gör mig varm i hjärtat! Jag ser helheten på något vis och att alla är lika viktiga. Svårt och förklara, men det är så otroligt fint och innehållsrikt när alla är tillsammans!

Så nu var det i alla fall stora systers tur att fångas på bild! Funderade på vart vi skulle vara, men har många gånger tänkt när jag gått förbi kronängs hinderbana att "här vore perfekt och fota barn". Har tänkt och ta på mina egna där, men dom tycker ju inte det är så kul längre och jag har inte orkat tjata om det heller, det blir ändå inte bra om det blir påtvingat och alla blir på dåligt humör, får nog hitta på en bra muta först... Men nu har jag ju i alla fall fått testa det, med andra fina barn. Hade velat ta porträtt bilder på en och en, men jag fyllde visst mitt minneskort långt innan dess. Så det får bli ett tillfälle till framöver!

Så här kommer lite bilder på en underbar familj!

Hela syskonskaran!

 

 Melvin och Linnéa!

William och Tim!

Fantastiska vackra Linnéa!! Hon är så fin!

Busungar!!

Pelle och Melle!

"Alla tittar på mamma" leken!

Fiiiina Tim!!

En annorlunda familjebild!

Verkligen en annorlunda rolig familjebild!!

Melle satt högt upp. Tur att Pelle kunde hjälpa honom ner sen. Mamma nerverna började nämligen och spöka lite...

Verkligen, verkligen, VERKLIGEN en annorlunda familjebild! Men humor är viktigt och detta visar att dom har just det! Sen sa vi -nu är vi klara- så sa det bara "poff" så var alla barnen som bortblåsta. Ha ha, dom tyckte nog inte det var så kul som jag trodde...

Så var det ju det här med mitt andra stora intresse, scrapbookingen. Det finns ju inga bilder på det här, än. Jag ska ta mig i kragen och börja lägga upp lite av mina små "konstverk". Sen ska jag också skriva om mina bröllopsgåvor som jag fick efter den fotograferingen som betalning. Ni anar inte vad mycket jag fick!!! Sandra och Stefan är så underbara och fina personer och jag är såååå tacksam!!! Inte nog med att jag fick göra en fantastisk fotografering som jag länge drömt om, utan jag fick sååå mycket för det också. Det kommer ett eget inlägg om det, snart. Ska bara göra ett resultat av en del av grejerna först så ni får se vad nöjd jag blev!!!!

Lite av en dröm...

En dröm ja. Alla har vi drömmar och mål som vi vill uppfylla eller nå fram till. Det är dom som får oss att tänka framåt, att längta och vänta, planera... Det kan vara allt från resor, något man vill köpa, en händelse, en utbildning, en bråkfri dag med barnen, en ullaredsresa, gå ner i vikt - ja precis vad som helst! En av mina lite större drömmar har gått i uppfyllelse. Med glädje, nervositet, tårögd, leende, stressad, men hyfsad nöjd har jag nu gjort det! JAG HAR FÅTT FOTA ETT BRÖLLOP OCH INTE VILKET SOM HELST - EN AV DE FINASTE VIGSLAR MAN KAN FÅ UPPLEVA!!!

Jag har alltid varit en liten prinsessa. Som liten sa jag bestämt att jag inte hette Jenny, för jag hette "baronessan" (vet knappt vad det är än idag, men det var väl ngt jag snappat upp från tv eller nåt och det låter ju som en prinsessa, typ....) Klänningar och rosa, glitter och fina saker har alltid varit en del av mig. Fina klänningar, balklänningar och framför allt brudklänningar får mig som i trans. Jag kan sitta och bara titta på klänningar på internet, för jag tycker dom är så underbara ( = stört, jag vet, men sån är jag... ). Den dag jag själv stod brud och hade en av de mest underbara klänningar jag kunde tänka mig, var som en dröm det med. Sen när jag började fotografera har jag mest intresserat mig för att fotografera barn, för dom är så spontana och underbara. Men hela tiden har det funnits en önskan, en dröm, att få fotografera ett bröllop. Så fick jag göra det, med två av de finaste människor jag någonsin träffat dessutom. Kan det bli bättre?

Jag erbjöd väl mig själv till en början, så när jag sen fick frågan så blev jag så jätte jätte glad. Jag som har svårt att känna glädje för något just nu, fick äntligen något att se fram emot som gjorde mig GLAD! Jag har läst, provat, läst och provat igen. Kameran blev min bästa vän vid lämning vid dagis, sen övade jag på vägen hem på olika motiv i olika ljus, för att förbereda mig så gott jag kunde på egen hand. Sen åkte vi ut och provfotade en dag. Dom såg så kära och lyckliga ut, så det var bara och börja knäppa. Dom blev så fina! Kanske inte just för att jag tog bilden fint och kanske inte för att inställningen var den bästa, men DOM var så fina och känslan ihop med bilderna gjorde att allt blev så bra. Dessutom fick vi lite idéer om var vi skulle stå på dagen D. Jag förstorade upp ett av dom och gav i bröllopspresent till brudparet, men det kan dom gärna byta till ett av de riktiga korten när de fått dom. Innehållet är så klart fritt.

Så kom då dagen D! Vädret var för min del bästa tänkbara. Molnigt men inte regn. Klart att brudparet önskade sol, men så mycket lättare för mig att undvika skuggor i ansikten eller utbrända bilder i starka solen. Den tittade dock fram lite grann några gånger, så det var inte helt grått och tråkigt. Jag var ute på Näs där vi skulle fota "före" bilderna på dom och fixade lite med kameran och objektiv mm. Sen när dom kom, i en jätte fin bil, en Nash 1929, så började dagen jag längtat efter så länge!

Fotograferingen flöt på bra. Tiden gick dock tok för fort, hade velat ta många fler bilder, men kyrkan väntade. Väl på plats i kyrkan så var det en av de finaste och mest rörande vigslar jag varit på. Musiken och de underbara paret, tårar på brudens kind och gästerna som torkade sina ögon - det var helt fantastiskt. Samma sak här som före, jag hade velat ta fler bilder från olika vinklar, men jag hann inte med det heller. Som om inte 400 kort var tillräckligt... Blir man någonsin nöjd??

Efter följde kort utanför kyrkan, kort på tjejgänget när vi var tillbaka ute på näs. Fotografering på middag, tal, spex och tårta. Men framför allt kort på bröllopsvalsen till låten "you´re the inspiration". Sen stod jag med kameran sista delen av kvällen och fotade dansande glada gäster. Det var en underbar dag och jag tror och hoppas att brudparet tyckte det samma. Klockan halv ett gick jag ut med min packning till bilen, med ca 1500 kort tagna sparade i datorn och en full kamera på det som jag inte tömt. Nöjd och glad över dagen och så tacksam att jag fick äran att föreviga en av de finaste dagarna i brudparets liv.

Så låt mig presentera - Sandra Jahnstedt och Stefan "Bengtsson" Jahnstedt - man och fru, kl 15.00,  2012-06-22 i Nykyrka kyrka!

Tack för en fantastisk dag, Sandra och Stefan!!!