Min årskrönika

Skrev ju en årskrönika förra året och tänkte fortsätta med traditionen. Jag gick tillbaka och läste den årskrönikan och inser att inget blev som jag trodde, ville eller förväntade mig. Allt blev helt tvärtom. Jag trodde jag var på väg och bli bättre när jag skrev den, men i själva verket var det en ny väg mot botten. Jag står stilla och stampar och känner att jag egentligen inte har kommit någonstans. Jag som trodde jag skulle gå ner i vikt, har gått upp ännu mer. Jag som trodde 2011 skulle bli bästa året någonsin, blev nog ett av de sämsta. Visst, jag har lärt mig mycket mer om livet, har lärt mig hur det är på botten flera gånger detta året och väntar fortfarande på att komma upp mot toppen. Men i år förväntar jag mig ingenting. Jag lever dag för dag, timme för timme ibland. Det finns inget imorgon, inte än. Jag tar det som det kommer. Det kommer lösa sig. Men jag har mycket att jobba med.

År 2011 kan jag inte skriva så detaljerat om. 2011 är mest en gröt som jag inte har så mycket minne av. Trodde det var ECT:n som var den största boven till det. Visst, den var delaktig under tiden jag gjorde min ECT, men har nu fått veta att det är min sjukdom, GAD, som är stor bov till den minnesproblematiken jag hade/har. Så den kommer inte bli så mycket bättre. Jag måste skriva upp allt för jag kommer inte ihåg vad som sägs till mig och jag hittar inte alltid i Mullsjö till dom enklaste gator, som jag annars kör till utan att ens tänka. Det är konstigt det där. Det borde ju liksom bara sitta det där. Men men. Det är väl en del som jag måste acceptera. Det går ju träna upp till en viss del också, så det hoppas vi på. Annars är det mest att jag "vet" att vi firat barnen när dom fyllt år, men jag minns det inte. Jag vet att vi har varit på liseberg, men jag minns det inte. Jag vet att jag har legat inne och fått ECT, men jag minns det inte. Jag vet att jag började skola in Ebbe på dagis, men minns det inte osv... Ganska tragiskt, men och andra sidan, vad är ett år av ett helt liv?? Jag hoppas nu bara att allt blir lite bättre.

Det jag ska fokusera på först är energin. Läkaren pratade mycket om det. Det man gör åt, måste fyllas på. Dessutom gäller det att välja vad man lägger sin energi på, så man inte lägger det på en massa saker som man ändå inte kan påverka. Det blir en massa energi förlust för man får ingenting tillbaka. Samma sak med hem, mat, sömn och frisk luft. Att man har det tryggt på hemma plan och äter som man ska och kommer ut och rör på sig. Att omge sig med människor som man tycker om och som ger tillbaka och inte bara tar. Det finns en del som måste ändras på den punkten. Ett fåtal av er därute kan nog gissa vad jag syftar på. Negativitet har jag sannerligen fått nog av. Jag stänger bara av mina öron när det uppstår, vilket är lite väl ofta. Men allt kan jag inte ändra på just nu. Jag har dock min syster som fyller på massor när det behövs. För hon ringer och skickar sms och kolla hela tiden hur jag mår. -kärlek- Det betyder allt och jag behöver någon som frågar hur jag mår som jag kan prata med och som faktiskt lyssnar och det gör sannerligen hon!! Får ibland väldigt dåligt samvete, för att det inte känns som jag ger något tillbaka, men hoppas jag kan det när hon behöver! Vad gäller det övriga två sakerna, är det heller inte så bra. Jag slarvar sjukt mycket med maten och går ut och går tok för sällan. På måndag drar dagis igång och då hoppas jag promenaderna kommer igång igen med. Sen hoppas jag att jag får tid hos en psykolog snart så jag kommer igång med KBT. För jag vill få tankarna på rätt väg. Måste vända allt nu. Andras negativa tankar kan jag uppenbarligen inte styra, så det måste jag sluta lägga energi på. Det är bara och stänga av...

Men detta år hoppas jag på kunna utveckla mitt fotande lite mer. Jag hoppas jag kan komma igång med träningen ordentligt. Jag hoppas kunna bli lite bättre och få tillbaka lite av min energi. Jag hoppas kunna utveckla min "nya" hobby - scrapbooka! Det är så roligt och göra något av alla foton som bara ligger. Det kommer bli ett album med glada färger och bilder som får mig att le. Jag hoppas kunna komma ut och jobba lite i alla fall, även i fall det inte blir heltid. Jag vill inte ha för mycket att tänka på som jag ska "klara av", vi får helt enkelt se vad jag orkar. Allting löser sig tillslut, det är inte vad jag känner, men det är vad jag måste tro! Under tiden får jag tänka om och om igen, många gånger varje dag, det som Sandra skrev till mig en gång som fastnat i huvudet VAR STARK!!

Så gott nytt år till Er alla där ute! Jag hoppas ni får ett fantastiskt år!!!