Ja, då var det tok för längesen igen, av samma orsaker som alltid. Så trist att uppdatera samma dåliga mående varje gång. Så jag tänkte vinkla allt till en liten annan riktning. Jag får helt enkelt inrikta mig på vägen framåt. Hur och vad som händer för att jag förhoppningsvis ska må bättre.
Jag drog väl som vanligt igång igång lite för hårt. Började dricka soppa och motionera lite hysteriskt mycket. Men jag är ju sån. Allt ska ske på en gång när jag väl bestämt mig. Samma sak om jag börjar med något nytt projekt, så som virkning, stickning, scrapping osv, sånt som jag gett mig på för att avleda min ångest och för att jag tycker det är kul. Men då ska jag ha allt, på en gång. Jag vill inte bara köpa lite och ha och börja med utan vill ha allt på en gång helst. Precis sån är jag när det gäller mig själv och mitt eget mående också. Allt på en gång. Visst det gick ju lysande första veckan. - 2,6 kg tror jag det var. Det är ju en kick i sig, men jag inser inte, vill inte inse att allt går inte ta i det tempot nu. Min kropp är slut. Jag måste börja smått, det måste ta tid. Men det där jäkla tiden börjar jag bli trött på nu! Jag har gett det tid. Jag har väntat, kanske inte väntat självmant, men ändå. Det gick till i måndags.
Hade tid nere hos lena då. Var sen och fick stressa som en tok det sista. Det var droppen. Slog i backen med en fet (märk fet) smäll. Lyckades ta mig till majas dans avslutning på onsdag eftermiddag, men allt annat ställde jag in. Torsdag lyckades jag ta mig upp och lämnade Ebbe på dagis, sen när jag kom hem så la jag mig i soffan och kom inte upp mer. Det gick inte. Ganska läskigt. Jag hade mer ont i kroppen än vid 40 graders feber och hade ångest till max. Mådde illa och var helt säker på att jag skulle kräkas så låg på toan en stund. Inte nog med det, dagis ringde och sa att ebbe troligtvis hade fått magsjuka. Jag bara kände att det här händer inte. Trots att vi bara har knappa 5 minuter till dagis förstod jag inte hur jag skulle ta mig dit. Therese (en av fröknarna) kom som tur var och mötte mig halvvägs med ebbe. Sen fick Jonny komma hem. Jag visste inte hur jag skulle reda mig själv med Ebbe.Jag satt här i hallen med ytterkläder på och orkade inte röra mig. Allt gjorde så ont! Sen blev det liggläge och har väl inte kommit upp på fötterna förrän nu. Först var jag helt säker på att jag hade fått magsjuka eller influensan, men så här efteråt, tror jag bara att det var kroppens sätt att säga ifrån. Att det var nog nu. Har haft sådana ångest anfall de här dagarna. obeskrivbart. De andra tre barnen fick stanna hos Johan tills imorgon ifall om att det var magsjuka. Nu är det sent och jag ska sova ett par timmar till och hoppas det är bättre imorgon när barnen kommer hem!
Som vanligt tuffa dygn. Men det har varit lite bättre en liten tid. Har fått ett nytt projekt som ska utföras i sommar, som jag tror att det är en av de saker -som jag på länge- känt mig glad över! Men denna gången tar jag det lugnt. Jag läser, övar inställningar, förbereder, kollar platser, antecknar MASSOR, allt för att det ska bli så bra som möjligt. MEN jag är ute i god tid och behöver inte stressa fram något. Jag tar det i min takt och hoppas att det ska bli skit bra. Eller vet ni, det kommer bli AS bra!!
Sannerligen sovdax. Det där med hur jag ska komma på fötter igen, ja det får bli i ett annat inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar