Även om jag knappt förstår det, så är det ju faktiskt snart julafton. Hösten som kändes så oändligt lång och låg framför mig i oktober, är nu för flera veckor sen förbi. Det är vinter, det är snö, det är minusgrader och om några dagar så är det faktiskt just julafton. Galet. Sen börjar nedräkningen till sportlovet och efter det nedräkningen till våren. Ibland sitter jag bara och undrar, vad händer med tiden??? Även om det i vissa stunder känns oerhört tungt, så springer tiden likt ett x2000 tåg mellan Stockholm och Göteborg.
Så även om det ibland känns så där tungt, så måste jag ibland påminna mig om framstegen jag gjort. I första hand tänker jag då på min nedtrappning av alla mediciner. Innan sommaren så var min medicinlista lång och det var dessutom väldigt höga doser på i stort sett alla preparat som läkaren sa att jag skulle ta. Så klart har jag aldrig ifrågasatt det, för med den ångesten som jag upplevde då så klamrade jag mig fast vid varenda möjlighet till att få en lite lite drägligare vardag. Men inte undra på att jag låg näst intill deckad i soffan varenda dag. Min antidepressiva medicin har jag i stort sett halverat. Min förebyggande medicin mot huvudvärken som jag åt då, vilket var 3 gånger 400 mg, har jag helt tagit bort. Den var tuff och trappa ut då jag fick fruktansvärd yrsel. Mina Xanor, "benzomedicinen", var också fruktansvärd och trappa ut. Stod på en väldigt hög dos på den med och har, med en massa kämpande, lyckats och trappa ut den och tagit bort den helt sen två veckor tillbaka. Redan här är det HEJJA MIG för längesen!! Mina lugnande droppar som jag fick ta för att överhuvudtaget kunna tänka sömn, är också borttagna. utöver alla dessa tog jag dessutom ångestdämpande vid behov, vilket oftast var minst 2 gånger om dagen och en insomnings tablett. Förstår ni?? Det är sannerligen en gedigen medicinlista!! Men nu kan jag med stolthet säga att jag "bara" tar en halv tablett antidepressiv medicin om dagen och en insomnings tablett, vilket jag förmodligen får göra tills den dagen då jag börjar jobba igen. Jag har sannerligen tagit ett rejält kliv även om det inte alltid känns så. Därför får jag påminna mig lite då och då, ungefär som jag gör just nu.
Kanske har allt jobb med medicinerna gjort att hösten har sprungit på lite fortare. Jag kanske har haft en del annat och tänka på. Men nu känns det nästan som jag missat hela hösten. Jag har fortfarande en bra bit kvar och har en hel del jobb kvar att göra med mig själv, men jag har kommit längre än jag vill erkänna. Efter jul och nyår, när vardagen börjar rulla på igen, så ska jag ringa dietisten på vårdcentralen. Då är det dags och ge sig upp på nästa trappsteg.
I vilket fall, med eller utan mediciner, så är det jul tider. Det får mig att lite extra tänka på mina barn och att jag så ofta glömmer och ge dom tid. Tid att bara vara, utan läxor och gnäll om stökiga rum. Tid att tänka på varann och på andra mindre lyckligt lottade i vår värld. Tid att uppskatta det vi faktiskt har! Ja ja, jag låter optimistisk, lite för optimistisk med fyra barn som ska ha jullov - alldeles alldeles alldeles.... SAMTIDIGT!! Men jag lever i min bubbla ett litet tag till. I alla fall tills imorgon klockan två och det ringer ut för jullov!! Men hur som helst, vi slipper ställa klockan på morgonen och vi kan ta dagen som det kommer. Snart är det nyår och sen börjar 2013 och det ser vi fram emot. Jag undrar med nyfikenhet hur detta året kommer att bli!!
SÅ...... FRÅN STALLGATAN - TILL ER ALLA - EN RIKTIGT GOD JUL!!!!!
